Älskade, tröstande Systembolag

Jag tänker på verkligheten. På vilket eländes elände den har gått och blivit. Och hur girigt vi nu griper om minsta möjliga som kan föra oss bort från den. Jag upptäcker ibland att jag står i halvskymningen i mitt lilla kustsamhälle i norra Bohsulän utanför Systembolaget och kikar in, lite som flickan i ”Flickan med svavelstickorna” av H.C Andersen. Jag minns så bra där jag står. Häromsistens var det ansikten, strålande av omtanke, i ljuv och tät trängsel på en liten restaurang i Paris. Det är ganska exakt ett år sedan nu. Och det stod en god flaska från Österrike på bordet: Gut Oggau Theodora.

Men nu är det inte Paris. Det är eländets tid, det är vårvintern 2021, nu när jag hänger runt utanför Systembolaget, trots att jag ju vet att jag måste beställa detta vin digitalt. Jag kan helt ta bort det fysiska Systembolaget ur ekvationen, för jag behöver inte ens hämta vinet här, det kan göras i en Järn- och Färgaffär. Jag står här, på grund av något undermedvetet, djupt präglat i mitt inre. En annan värld, ett sjunket Atlantis. Det är väl barndomens upplevelser av förargligt och samtidigt exotiskt klirrande flaskor i plastpåsar i en vuxens hand, den senare insikten av den stora praktiska användningen av storasyskon, det njutbara strosandet längs eviga gångar. Sådana saker. Men kanske mest av allt beror det på det så motstridiga: dimensioner av farlighet, sterilitet och sympati som är Systembolagets själ. Jag behöver känna att vi faktiskt inte kan slira för långt åt underjorden till, för då kommer någon med slipover och namnskylt att vänligt men bestämt leda oss bort från kanten. 

Ännu en människa med munskydd och skrämda ögon slinker förbi mig in i skuggorna. Det avgör saken: jag skall gå in i ljuset. Jag skall fråga mannen som står där så redo och försiktig vid lådvinsavdelningen, om Gut Oggau Theodora kan finnas på någon hylla? Trots att jag vet redan svaret. Men han kommer att kolla i datorn, se ut som om det gör lite ont någonstans, skaka på huvudet. Då kanske jag frågar om det finns något annat fint med Grüner Veltliner? Något som han gillar? Då kommer han att lysa upp igen, för det finns en mängd viner på hyllorna med den druvan, i flera prisklasser, som han gillar. Gärna något som inte har jättemycket svavel tillsatt? Lägger jag till. Bara för att se honom bekymrad igen. Risken finns att vi kan hålla på så, och bolla, utan att komma någonvart. Så jag tänker större: om jag helt enkelt skulle ta och be honom om hjälp med att beställa vinet, digitalt? Från leverantören? Så gör jag. Jag tar tillgänglighetsrampen. De automatiska dörrarna öppnas och jag griper tag om en korg. Den unge mannen strålar mot mig av omtanke. Hans leende känns som Paris. 

Vinet njuter du av via en beställning av Vinstereo / Fruktstereos Mixtape HÄR

Och för alla er Gut Oggau fans därute så släpps Atanasius 2019  den 20 april i tillfälligt sortiment – bara en sån sak!