Årgångschampagne med nyårstips
Lästid: 9 minuter
Årgångschampagne. Det är ju ett ord som får de flesta vinälskare att lystra lite extra. Det känns ju både exklusivt, lite lyxigt och kanske också dyrt. Men vad är egentligen grejen? Har inte alla champagner årgång?
Faktiskt inte. Den stora merparten av de champagner som tillverkas är en blandning av årgångar – med en specifik årgång som bas. Sedan fyller man på sitt vin med en viss mängd äldre årgångar för att få ett vin som följer husstilen och som smakar likadant hela tiden. Det är detta som är ”non-vintage” eller ”multi-vintage”.
Årgångarna avgör stor del av vinets kvalitet
När det gäller vintage-champagne eller på svenska, årgångschampagne, så är det helt enkelt ett vin som är tillverkat av druvor från ett specifikt år. Här gäller oftast, att årgången är ett specifikt bra år som är värt att buteljera på egen hand. Men är då årgångschampagne alltid bättre? Nej, egentligen inte. Årgångarna avgör ju till stor del vinets kvalitet så här gäller det ju att veta vilka år som faktiskt är något att ha. Dessutom finns ju mängder av vinhus som gör flertalet viner utan årgång, och som definitivt kan slå högre än en champagne där årtalet är specificerat. Dock ska sägas att årgångschampagne har ett högre krav gällande jästfällningslagringen. Årgångslös champagne har ett minimikrav på 15 månader, medan årgångsvarianterna ligger på 36 månader.
Men det finns en annan viktig sak att reda ut här. Det finns ju stora skillnader när vi pratar om producenter i Champagne. I ena ringhörnan hittar vi de stora klassiska husen – Grandes Marques – och i den andra hittar vi odlarna. Dom stora slotten är dom du hittar främst på hyllorna, här pratar vi om kända namn som Moët & Chandon, Bollinger, Taittinger och Veuve Clicquot. Dessa vinhus lägger stor vikt vid sina årgångslösa viner som i mångt och mycket kan ses som ett visitkort för husets egen stil. Man jobbar med stora volymer och smaken på dessa viner är, och ska vara, konstant.
Mängder gamla årgångar som används
För att kunna producera vin på det här sättet är en av förutsättningarna att man har möjlighet att förvara större mängder gamla årgångar, de som används som reserv-vin. När dessa hus väljer att göra en årgångsbetecknad champagne så gäller, som jag skrev inledningsvis, att året är bra. – Att klimatförhållandena är gynnsamma och att resultatet kommer bli därefter. Normalt sätt utgör just årgångschampagne en väldigt liten del av den totala produktionen för dessa stora vinhus.
I den andra ringhörnan hittar vi de producenter som gör det vi numera benämner som ”odlarchampagne”. Detta är små producenter, som till skillnad från de stora husen, odlar sina egna druvor som sedan används till den egna produktionen. Dessa vinbönder har små odlingsarealer, begränsad möjlighet till lagring av gamla viner och gör oftast väldigt små volymer. Idag finns dryga 15 000 odlare som förfogar över cirka 34000 hektar men de flesta säljer sina druvor till de stora aktörerna. Det är endast 26% av dom här odlarna som faktiskt buteljerar champagne under egen etikett.
Vad är det som skiljer?
Hur skiljer sig då odlarchampagnen från de stora husen? Just på grund av begränsningen i lagringsutrymme tenderar dessa producenter att blanda färre årgångar (och ha en större andel basvin) i sina årgångslösa viner, vilket bidrar till att non-vintage vinerna inte är lika konstanta i sin smak. Dessutom deklarerar man också fler enskilda årgångar än de större husen. Många producerar också vin från mer specifika lägen då druvorna plockas från den egna egendomen och därmed blir även uttrycket av terroir större än en så kallad hus-stil.
Sval region i egen solitär!
När det gäller deklarerade årgångar så upplever jag att antalet år på senare tid blivit fler. De flesta stora hus har förr om åren endast deklarerat runt tre årgångar per decennium, men nu tenderar årgångsviner dyka upp betydligt oftare. Detta kan mycket väl ha sin bakgrund i att klimatet blivit mer gynnsamt för många odlare i champagn. Men kanske är det också ett visst mått av girighet inblandat. Självklart är vissa hus också mer selektiva än andra. Hursomhelst är champagne en sval region och det är inte alltid som årgången är god nog för att stå i egen solitär.
Det som avgör i slutändan är kvaliteten på de druvor som producenten får in. – Oavsett om det är via kontrakterade odlare eller den egna frukten. Och för att avgöra huruvida en årgångschampagne ska göras, provas musten och vinet noggrant. Då dessa exceptionella årgångar alla har mycket olika karaktär så kommer även vinerna variera därefter.
Vilka årgångar är bäst?
Hur ska man då kunna hålla koll på vilka årgångar som verkligen är bra? Ja, det finns givetvis mängder av information att hämta från hemsidor. Artiklar och årgångstabeller är också mycket vanliga. Det man dock ska ha i åtanke är också att även svagare år kan vara mycket gynnsamma i specifika områden, vilket i slutändan resulterar i att man bör veta var druvorna i vinet faktiskt kommer ifrån. Det finns ju tillfällen då den generella synen på årets skörd är att kvaliteten är rätt medioker men att specifika odlare har haft en osedvanlig tur med just sina vingårdar. Därmed deklarerar årgångsvin även om året i sig anses svagt.
Det sistnämnda gäller framför allt de mindre producenterna och här kan det vara fördelaktigt med lite detaljkunskap gällande vinbonden och var vingårdarna är planterade.
Tips på Årgångschampagne till nyårets stora firande!
Pierre Peters Cuvée de Reserve
-
- art nr 7350
- 750 ml
- 12%
- 489 kr
Denna fenomenala instegschampagne är inte att förglömma när det kommer till helgernas festligheter. Och ja, visst finns den i vanlig flaska på systembolagets hyllor, men jag vill också slå ett slag för magnumbuteljen i beställningssortimentet. Blir det mer party än så? Smaken är precis och frisk med mängder av gröna äpplen, en skvätt grapefrukt, lätt brödighet och massor av salt mineral. Ett pangfynd för den kräsne!
Charles Heidsieck Blanc de Blancs Brut
-
- art nr 92118
- 750 ml
- 12%
- 729 kr
Gamle Charles upphör aldrig att leverera. Detta läckra vin bjuder på en klassisk Heidsieck-stil som inte skäms för sig. Maffig, lätt utvecklad stil med toner av croissant, krutrök, mineral, mandelmassa och gul citrus. En snygg syra backar upp och får vinet att hänga kvar länge i både gom och näsa. Utmärkt vin till ett bra pris om man vill ställa fram något riktigt gott på bordet.
Deutz Cuvée William 2014
-
- art nr 94576
- 750 ml
- 12%
- 1899 kr
En särdeles potent och välsmakande prestigecuvée som domineras av pinot noir från några av de mest välkända Grand Cru-byarna. Smaken erbjuder toner av röd frukt med inslag av bakade äpplen, smördeg och honung. Vinet är generöst och tilltalande med en energisk syra och ett riktigt långt, brett avslut. Passar utmärkt till rätter av kalv eller smakrika fiskar. Se till att knipa någon av de sista flaskorna på hyllan!
Taittinger Comtes de Champagne 2013
-
- art nr 90598
- 750 ml
- 12.5%
- 2197 kr
Detta är kanske en av världens mest älskade prestigechampagner. Med sin förföriska smak, sin finstämda elegans, sin energiska syra och den välkända parfymen bjuder den in till en riktig smakfest! Redan på doften nås man av vita blommor, aprikoser och stråk av tropiska frukter. När man sedan tar den första klunken så känns det nästan som att få ett fluffigt moln i munnen. Här adderas en sensuell krämighet och smaker av rostat bröd och nötter dansar in i gommen. Eftersmaken är ljuvlig med inslag av aromatisk, färsk Madagaskarvanilj. Sagolik, är ordet!
En genomgång för de allra bästa årgångarna under 2000-talet
2002 – Det här var en årgång som i slutändan visade sig ha förträffliga klimatförhållanden genomgående för hela regionen, och vinerna från detta år har prisats av kritiker runt om i världen. Det man möjligen kunnat se är att vissa viner mognat relativt fort och en del viner har passerat sin peak.
2004 – Ett år där skörden i Champagne blev rekordstor men där kvaliteten också hängde med genom säsongen. De flesta champagneexperter menar att denna årgång är att klassas som en av de bättre med potential för långlivade viner.
2008 – Denna årgång räknas som en av de riktigt ikoniska och redan tidigt pratade man om århundradets årgång. Många av de stora husen höll länge på vinerna från 2008 och man såg även att många släppte efterföljande årgångar före dessa.
2012 – Alla som hurrat över 2008 fick sig ytterligare något av glädjas åt när resultatet av 2012 såg dagens ljus. Den tidiga säsongen var problematisk men förhållandena återhämtade sig med bestämdhet. Det var därför många producenter som valde att släppa årgångsviner med just en tolva på etiketten.
2013 – En årgång som av många anses vara undervärderad och som förmodligen kommer utvecklas fantastiskt.
2018 – En årgång som präglades av svårigheter i början och sedan gick igenom en mycket varm sommar. Många oroade sig för potentiellt låga halter av syra, vilket visat sig inte vara ett större bekymmer. Producenter gladde sig också över att kunna fylla på sina reservviner med denna årgång då skördarna innan denna varit mediokra. Speciellt extrem-året 2017.
