Cantine Astroni – champagnekiosker och rykande fält i Campi Flegrei

– Ska vi åka och dricka champagne hos en kompis?, frågar Gerardo Vernazzaro med ett stort smittande leende.

Jag och min italienska kollega tittar förvånat på varandra. Klockan är nästan elva på kvällen och vi har precis avslutat en lång vinprovning och middag med Gerardo och hans fru Emanuela. Vi är trötta efter långa dagar med vingårdsbesök och tandköttet svider efter att ha provat hundratals viner i nya årgångar av de ypperliga men syrliga vinerna från Kampanien.

Men det är omöjligt att inte smittas av Gerardos entusiasm. Vi säger tveksamt ja och tanken på en skön fluffig säng får läggas åt sidan. Vi hjälps åt att plocka undan efter den hemlagade middagen och åker dryga tjugo minuter till Neapels centrum. Där visar det sig att Gerardos kompis har en liten kiosk. Tänk en enkel korvmoj strax intill en mörk gränd där tvätt hänger mellan fönstren. Men glöm varmkorv och räksallad, här är hyllorna fyllda med årgångschampagne och disken fullproppad med franska och italienska ostar, lyxiga charkuterier och färsk mozzarella.

I den ljumma sommarkvällen står vi på trottoaren och dricker champagne, medan Neapels ljudliga folkliv flyter förbi bland tutande scootrar, höga skratt och snabba rörelser. Plötsligt sträcker någon fram en tallrik med friterad baccalà och ugnsstekt potatis som kommer från kiosken bredvid och säger åt oss att smaka. Det är så gott att jag glömmer bort tröttheten och jag förstår att de här smakerna, den här situationen, de här människorna och dofterna, kommer jag att minnas hela livet.

Det var mitt första möte med Gerardo och jag kommer aldrig att glömma den där natten vid champagnekiosken i Neapel. Vi har setts flera gånger sedan dess. Och ingen blev gladare än jag när jag fick höra att Cantine Astronis viner kommer att släppas i Sverige.

För de är bra. Riktigt bra.

Gerardos Vernazzaros familj arbetar med vin sedan fyra generationer tillbaka men det är Gerardo som tagit produktionen ett steg längre. Eller rättare sagt, ett bamsekliv längre.

– Jag studerade önologi i Udine, i Friuli, i norra Italien och kom sedan hem och började producera vin under min egen etikett, säger Gerardo. Med sig fick han det nordliga tänket. Ståltankar. Stabilitet. Teknik.

Hemma är Campi Flegrei, strax nordväst om Neapel. Området liknar ingen annan vinregion i Italien. Campi Flegrei betyder brinnande fält. Namnet som grekerna gav området när de kom hit 700 år före Kristus är minst sagt passande. För det ryker svavelrök från marken och det tar ett tag att vänja sig vid den starka svaveldoften. Ett tjugotal vingårdar gör vin här på totalt 150 hektar som ligger inbäddade bland bostadshus och Coop-butiker. För det här är Italiens mest tätbefolkade plats. Jordmånen är vulkanisk sand och områdets 90 kratrar har alla haft ett utbrott någon gång de senaste 37 000 åren. Här finns även fem vulkaniska sjöar. Den lilla sjön Astrone, som endast skiljer sig från havet med hjälp av en vall, betyder ”utan liv”. Alla fiskar dog i vattnet på grund av svavlet. Poeten Virgilio trodde det var här som öppningen till paradiset låg. Myt blandas med vardag. Nu och då. Sextiotalshus med blommande fält. Vatten och eld. Allt på en och samma plats. Och underjorden är utan att överdriva en tickande bomb.

– Vi vet att vår tillvaro är osäker. Vesuvius ligger ett stenkast bort, allt kan explodera när som helst så vi gör det bästa av situationen så länge det går. Just att vi är medvetna om att allt kan försvinna på en sekund förklarar vår mentalitet här i Neapel, säger Gerardo och jag tycker mig höra Miss Li sjunga ”Lev nu, dö sen” i bakgrunden.

– Vi arbetar bara med två druvsorter här, den blå piedirosso och den gröna falanghina. Lite som i Bourgogne, säger Gerardo ironiskt och skrattar.

Efter studierna var han noga med att vinerna skulle vara stabila och rena.

– Jag var bara 22 när jag startade och jag jobbade mest i vinkällaren de första tio åren. Vinerna var bra men så korrekta att jag så här i efterhand kan se att jag tog bort deras identitet genom att använda mig av för mycket teknik, berättar han.

De senaste tio åren har istället all energi gått åt till att arbeta i vingården. Experimentera med uppbindningsmetoder, med den torftiga jordmånen och göra allt för att ge druvsorterna chansen att bli det bästa de kan bli. Många av stockarna är oympade eftersom inte vinlusen trivs i den vulkaniska sanden.

– Idag är jag mer lugn i mitt arbete och mina viner är både eleganta och kraftfulla. Genom att filtrera och klarna mindre så behåller jag mer kalium i vinerna. Det ger den typiska smaken av sälta från Campi Flegreis vulkaniska jordmån, menar han.

Cantine Astroni gör viner som är eleganta, med massor av sälta och mineralitet, samtidigt som de har energi och en fint behållen frukt och med en alltid närvarande syrlighet. En flaska försvinner snabbt med andra ord.

Vinet Strione som släpps på SB i dagarna är gjort på falanghina som genomgått en lätt skalmaceration på tre till fyra dagar. Vinet passar till mustiga fisksoppor, grillad tonfisk eller ljust kött.

– Vid starten var jag inspirerad av Josko Gravner och hade skalkontakt i över tjugo dagar. Idag satsar jag mer på elegans än enbart kraft, säger Gerardo, och tillägger; – Skynda er att dricka vinerna, vi vet ju inte hur länge vi kommer kunna att kunna göra vin här i Campi Flegrei, säger han och skrattar gott.

Så nu har ni chansen att göra som invånarna i Neapel. Lev nu, dö sen. Och prova viner från Campi Flegrei under tiden. (Och har ni riktig tur så kommer ni också någon gång till champagnekiosken vid den mörka gränden i Neapel).

Strione, nr 9222101, 320 kronor (lanseras 7e juli)