Det finns ingen tjejöl

Det är snart två år sedan jag blev inbjuden till facebookgruppen Ölgäris. Och Ölgäris, vad var det? Jo, en grupp för ölintresserade tjejer. 300 medlemmar hade den. Förstår ni TREHUNDRA andra ölintresserade tjejer? Jag hade då varit verksam som ölskribent i nästan sex år och på sin höjd stött på ett tjugotal likasinnade. Jag drog mig för ölmässor, vantrivdes i ölbarer och var så trött på ”ölnördarna” att jag övervägde att lägga ölskrivandet på hyllan. 

När jag någon månad senare träffade Josefine Törnqvist, grundare av Ölgäris, för att göra en intervju hade gruppen redan 2000 medlemmar. Intervjun blev en artikel som inleddes så här:

”Josefine Törnqvist hade stått en hel dag och serverat öl på en av Sveriges största ölmässor – hur många tjejer som kommit förbi? ”Kanske fem…”

Josefine jobbar med öl, älskar öl och dricker öl. Men inspirationen hade börjat vackla, mycket på grund av den djupt rotade ölkulturen där tjejer helt enkelt inte förväntas dricka öl. 

– Jag minns att jag tittade ut över besökarna på mässan och det var bara män. Intellektuellt vet jag att tjejer också dricker öl och många gånger är minst lika intresserade och kunniga som de. Men vart var dom?  

Hemma från mässan startade hon facebookgruppen ”Ölgäris”. 

– Jag hade landat i att jag ville skapa en plats för kvinnor, tjejer och ickebinära från alla samhällsklasser, religoner och etnicitet. En plats där alla skulle våga vara nyfikna och ta för sig. Det skulle vara helt fritt från kunskapskrav och skryt om vem som druckit eller bryggt coolast, bäst eller mest.”

En grupp som Ölgäris skulle inte behöva finnas. Men behövs. Idag är vi närmare 8000 personer som ölinspirerar varandra dagligen. Nyligen var jag med och grundade Ölgäris förening, som liksom Facebookgruppen, har som syfte att främja medlemmarnas intresse för öl men också påverka branschen till att bli jämställd och inkluderande.

#detfinnsingentjejöl