Det finns inget utrymme för dåligt kroghyfs i dessa tider
Lästid: 4 minuter
Det går att dumpa dejten om hen är otrevlig mot krogpersonal. Att få superbra service handlar nämligen också om att ge. Och i dessa tider, med en bransch som går på knäna, är det viktigare än någonsin skriver Wine Tables kolumnist Anna Norström.
En gång dumpade jag en dejt för att han hade oskön stil när vi åt middag ute.
Det kan nämligen vara bland det mest osexiga jag vet, när folk är otrevliga mot servisen.
Det är samma kategori män som sedan när de blir gubbar, beställer vin med ett mansplainande manér och anser sig ha rätten att daska personalen på rumpan, kanske fråga efter kaffeflickor till avecen.
Dejten var amerikan och saknade uppenbarligen uppfostran i att gå på lokal. Vilket märktes i hur han talade till servitrisen som hade vårt bord på ett nedlåtande vis, trots att det var uppenbart att hennes kompetens inom området mat och dryck sträckte sig långt utöver hans. Dessutom hade han mage att beställa åt mig! ”She’ll have…” utan att ens fråga mig, som också hade större sakkunskap.
Att beröva en människa rätten att beställa sin egen mat, det borde vara brottsligt.
Så jag tog smiten.
Sedan dess har jag, tack universum, varit väldigt förskonad från dåligt kroghyfs. Därför häpnar jag extra när mina vänner ur restaurangbranschen drar stories om hur folk kan bete sig på deras arbetsplatser. Nuförtiden. I en pandemi.
Vi snackar om gäster som knäpper med fingrarna. Som blir förbannade när de får vänta en extra kvart på sitt bokade bord. Självutnämnda recensenter som tillfälligt lämnat Tripadvisor för att sprida elakheter i sociala medier.
Jag skäms åt dem.
För nu vänder vi på det hela: Hur mår restaurangbranschen just nu? Ganska så kasst. Strör vi salt i blödande sår? Nej. Därför är det dags att plocka fram bomullen.
I snitt har 25% av bemanningen lämnat branschen i och med pandemin, krogar fullständigt skriker efter personal och jag vet ytterst få ställen som inte kör service underbemannade, också för att garantera att ingen är sjuk på jobbet. Det är lätt att glömma vilken säker zon krogen är just nu, med utglesat mellan borden, testning, spritande.
Många krogar går på knäna, restriktioner lanseras på kort varsel utan stödpaket och de som finns har fortfarande 2019 som referensperiod. Något som gör det omöjligt för nya ställen att söka dem.
Flera restaurangägare jag talar med vittnar om hur varje gång det kommer nya restriktioner så förlorar de i snitt minst 50% av sin beläggning. Sedan har de två dagar att ställa om med personalens scheman, beställningar, bokningar. Vilket näringen, som måste vara en av de allra mest flexibla, ofta klarar med bravur.
Snarare är det gäster som glömmer av maxantalet vid borden, att man inte får stå och dricka eller dansa, att hålla avstånd till andra. Servicepersonal berättar om hur de numer snarare jobbar som ”poliser” än med att servera.
Att driva krog är lika mycket en kulturgärning som det är en business men just nu har den kreativa utvecklingen helt avstannat. Det handlar mer om överlevnad. Att kunna betala sin schemalagda personal och sina leverantörer.
Har man med sig det så är det mäkta imponerande hur hög servicenivå som ändå hålls i dessa tider.
För jag är en sucker för god service och kan njuta av det lika mycket som maten och drycken. Ni vet det där äkta uttrycket levererat med ett väl avvägt mått av psykologi och kunskap, hellre det än den överdrivet dricksdrivna servicen som man kan få på andra sidan Atlanten.
Tänk bara, i alla sin enkelhet, när någon med perfekt tajming strax innan de sista dropparna uppenbarar sig och erbjuder att komma med ett nytt vin som är steget upp från det förra. Eller som när hen har vikt ens servett medan man varit borta från bordet.
Känner du någon som liknar de gnällisar jag nämnde ovan?
Tipsa om att se service som ett givande och tagande. Du som mottagare har också en del i samspelet. En som tar med negativ energi in i en matsal eller bar kommer garanterat att få en sämre serviceupplevelse. Så tillvida det inte finns en superservis som ser till att omvända surisen, vissa ser en utmaning i det med.
Så, vad vill jag egentligen med denna text? Ge en distanskram till alla restauranger som kämpar. Tack för att ni varje dag skapar en miljö som andra får ha som vardagsrum.
Och till er andra: Gå ut på krogen, eller ta take away, spendera din cash, njut – och var tacksam.
