Fem härliga helgviner

Annons

Borgogno, No Name, 2015, Italien, Piemonte, FS 73661, 289 kr

När den unge vinmakaren Andrea Farinetti fick sin nygjorda Barolo refuserad av den italienska vinmyndigheten för att den inte var stiltypisk surnade han till. Som en protest mot etablissemanget valde han att buteljera vinet och istället för att klassa den som en Barolo ge den namnet ”No Name”. Så när jag vill känna mig sådär lite lagom upprorisk fyller jag upp ett stort glas av vinet och slår på en gammal CD med Beastie Boys. Den lite mer moderna stilen som bjuder en uppfriskande kryddighet och små parfymerade toner av viol skulle naturligtvis passa till nåt mera traditionellt som en pasta med tryffel men ska man vara rebellisk så ska man. Själv trycker jag i mig en näve Polly och låter smaken av arrak, vanilj och choklad fylla munnen innan jag sköljer ner det hela med en ohemult stor klunk av vinet utan namn. Frågor på det?

 Graham’s 20 Year Old Tawny Port, Portugal, Duoro, BS 88200, 499 kr

Jag gillar eld. Inte på ett sjukligt sätt men jag älskar när det brinner. Bäst av allt är att få bylsa på sig vinterkläderna, sticka huvudet i en pälsmössa, ta med sig en varm filt och placera sig vid eldstaden på tomten mitt i smällkalla vintern. Det får gärna ha mörknat betänkligt också. I ett regn av guldkantade gnistor och med det sprakande ljudet från förtvinande trä njuter jag som bäst av ett redigt glas portvin. Det är en så förunderligt harmonisk känsla när det bärnstensfärgade vinet möter tungan och hela ens väsen fylls av smaker som choklad, fikon, kola, rostade hasselnötter och små torkade bruna persikor. Magiskt, om jag får säga det själv.

Leth, Grüner Veltliner Terassen, 2018, Österrike, Niederösterreich, FS 2961, 55 kr (halvflaska)

Hur ser egentligen en helt vanlig vardagskväll ut i mitt liv? I den bästa av världar möter jag upp min bättre hälft på den lokala syltan, tar en snabb öl samtidigt som vi kluddar ner middagens ingredienser på baksidan av ett gammalt kvitto. Efter detta sker det dagliga inköpet och sedan bär det iväg hemåt för tillagning av kvällens valda rätt. Men hur mysigt det än må vara att lyssna på sportradion, hacka lök och steka svamp så blir liksom inte denna hederstund fulländad utan ett litet glas vin. Det är här halvflaskan kommer in i bilden. Det är ju inte så att jag vältrar mig i viner av just den här storleken men som matlagningskompanjon är den perfekt. Stapelvaran det senaste året har varit denna fräscha, lite spralliga, grüner som sätter fart på snålvattnet i gommen och bidrar med lite guldkant på kökstillvaron. Ett utmärkt vin till ett utmärkt pris.

Oppigårds Thurbo Double IPA, Ingvallsbenning, Sverige, FS 89629, 27:90 kr

Just nu är hockeysäsongen igång på allvar. Jag är väl inte någon huligan direkt men ödet har fallit sig så att mitt lilla hjärta klappar för Leksands IF. Detta är i många avseenden en smärtsam historia då det blåvita laget allt som oftast tenderar att spendera sin tid på gränsen mellan de olika ligorna. I år spelar vi dock i finrummet – SHL. Matcherna, som oftast avnjuts i hemmet, ackompanjeras inte sällan av charkbricka och öl. Just denna Dubbel IPA har ett namn som för de flesta kanske associeras med något ”dragigt amerikanskt” men i själva verket är Thurbo (eller Turbo som är den moderna stavningen) grannbyn till Ingvallsbenning där bryggeriet ligger. Men visst är det ett litet kraftpaket! Humlearomatiskt, fruktstint, beskt och med en aktningsvärd alkoholhalt på 8,5%. Så drick försiktigt.

Diebolt-Vallois, Prestige Brut, Frankrike, Champagne, FS 7723, 389 kr

Inte för att jag är nån expert direkt men att baka pepparkakshus inför julen är ett absolut måste! Kärleken för dessa kryddigt sockerstinna hus har jag fått med mig sedan barnsben då vi varje jul rullade ut mallarna till farmors gamla recept inför första advent. De senaste åren har dock fokus legat på olika svenska kyrkor. Det har bland annat blivit kreationer av Olsfors, Tillinge, Österlövsta, Forsa och Hedareds stavkyrka. Det är inte många gånger jag säger nej till ett glas vin men under själva baket är det viktigt att vara nykter och fokuserad. Blir för många sneda torn och brännblåsor annars. Efteråt däremot, kommer alltid belöningen. Är jag nöjd så firas det med champagne och vad kan vara bättre än frisk och uppiggande Blanc de Blancs att fukta strupen med? I år fick det bli ett glas av den njutbart äppliga och lite florala Diebolt Vallois Prestige Brut. När jag blir tillräckligt rutinerad får jag hoppa upp ett steg och njuta av Fleur de Passion, men det dröjer nog några år till.