Duellen: Två nyanser av vit Rioja

Duellen: Två nyanser av vit Rioja

Vit Rioja får ofta stå i skuggan av de välkända röda vinerna från denna region i norra Spanien. Lite orättvist, för det är ett ytterst mångsidigt och matvänligt vin som fungerar till allt från skaldjur till ost och vitt kött.

Vinlagarna i Spanien säger att vita viner från Rioja ska innehålla minst 51 procent viura (en druva även känd som macabeo). Det är även tillåtet att blanda med andra inhemska druvor som till exempel garnacha blanca och malvasia, men även några internationella druvor såsom chardonnay.

Det finns flera stilar. Vissa viner lagras på ekfat, andra helt utan kontakt med ek. Även hur länge vinerna lagras på fat och flaska kan variera mycket.

Endast cirka 10 procent av odlingsarealen i Rioja är vikt åt gröna druvor för vitt vin, så passa på när de dyker upp i hyllorna hos Systembolaget. Under september lanserades i tillfälligt sortiment Vina Gravonia 2011 från López de Heredia och La Bastid 2019 från Olivier Rivière. Ett fint tillfälle att studera två väsensskilda stilar.

Jag och Dan Lepp satte oss ned med en chark- och ostbricka för att analysera och diskutera vinerna. Här är våra noteringar:

Dan:

Vina Gravonia 2011 Crianza från R. López de Heredia Vina Tondonia, nr 92767, 215 kr

López de Heredia är en av de äldsta och mest traditionella producenterna i Rioja. Det är ett familjeföretag som nu är inne på fjärde generationen ägare. Man håller till i subregionen Rioja Alta och har ett eget fatbinderi där endast amerikansk ek används. Deras vinkällare är fulla med fat och buteljer – Lopéz de Heredia väntar gärna över tio år innan vinerna släpps till marknaden.

Vina Gravonia är en riktigt extra-allt-bomb i klassisk vit Rioja-stil. Endast viura-druvor har använts och vinet har lagrats på fat i 4 år innan buteljering.

De avrundade och aldrig sinande doftintrycken formligen hoppar upp ur glaset. Hela känslan är gyllengul och ädel på nåt sätt. Burkananas och rejält solgul syrlig stenfrukt samsas med minnen av gammal amerikansk ek och de snart tio år som gått sedan frukten skördades.

Här finns aromer av gummislang, kardemummabulle, toscakaka, fudgekola, saffran, torkat apelsinskal osv osv. Noterna tar aldrig slut. Häftigt värre. Ska man klaga på nånting så är väl syran en aning låg och jag saknar de oxiderade inslagen som storasyskonet Tondonia bjuder på. Vinerna från López de Heredia måste upplevas!

________________________________________________

Richard:

La Bastid 2019 från Olivier Rivière, nr 90468, 229 kr

Olivier Rivière är fransmannen som blev kvar i norra Spanien efter att ha rest dit i sitt arbete som vinmakare. Inte så konstigt egentligen eftersom Frankrike historiskt har haft ett tätt utbyte med Rioja. Skolad i såväl Bordeaux som Bourgogne skapar Rivière ett eget uttryck i vinerna och får räknas som en av nyskaparna i Rioja som vill lyfta fram terroir i sina viner. I vingården praktiseras biodynamiska principer.

Vi provar La Bastid 2019. Andelen viura är cirka 90 procent. Vinet har pressats med hela klasar och lagrats 10 månader på franska fat. Det är ett lite gåtfullt vin en bit ifrån det man vanligtvis förknippar med vit Rioja. Vinet är torrt, inte alls oxiderat och har en lätt krämig textur i munnen. I glaset trängs aromer av aprikos, päronsplitt, honungsmelon, krusbär och jäst. Syran finns där även om den inte är framfusigt framträdande.

Jag får först associationer till varmodlade viner från södra Bourgogne, men en mer passande liknelse är kanske Muscadet från Atlantkusten i Loire. Även hos La Bastid finns den där nedtonade frukten och gröna sticken fast utan Muscadets typiska sälta.

Jag gillar vinet, men osten och charken gör möjligen inte La Bastid full rättvisa. Det här vill jag dricka till ostron eller musslor! Vinet är ännu ungt så det vore intressant se vad som händer med lagring. Har en flaska La Bastid 2018 i källaren som jag ser fram emot att återse om sisådär fem år.

Text: Richard Sigray & Dan Lepp