Garagiste, javisst!

Man gillar ju grejer som sticker ut och går mot strömmen. Så när en pigg och fräsch St Laurent dök upp som en skruvad boll i ett hav av hårt ekad Cabernet Sauvignon och Merlot under en stor provning i Nya Zeeland nyligen (jaaa, jag HAR flygskam) var det som en frälsning för smaklökarna. Boom! Garagiste Wine Company stod det på flaskan, och givetvis var jag tvungen att höra av mig till gänget bakom och styra upp en intervju.

Dagen efter sladdar Brent Laidlaw in till vårt möte i en rostig gammal rishög till bil, imagemässigt mycket konsekvent. Eller sladdar och sladdar… snarare puttrar. Det gnisslar och morrar och klonkar, som att hela bilskrället ska falla ihop vilken sekund som helst.

– Jag älskar den här gamla bilen, och det är också den fronten vi har på etiketten. Vi har nog karvat ut en egen nisch både vad gäller vinstil och image, det finns knappt någon annan som gör det vi gör i Gisborne, säger han och lyfter på hatten för att använda den som solfjäder.

Brent Laidlaw är en av de tre upphovsmännen bakom Garagiste Wine Company. Han och de övriga två – Peter Bristow och Russel Walsh – är gamla polare som gjort vin ihop både i Frankrike och Nya Zeeland. Och så en vacker dag för sju år sedan bestämde de sig för att göra vin under eget namn.

– Jag har gjort vin i över tjugofem år, men egentligen alltid jobbat för andra. Vi alla tre kände att nu är det fan på tiden att vi gör något eget. Så vi började experimentera lite bara. Idén har hela tiden varit att försöka uttrycka Gisborne på ett nytt sätt. Renare och med mindre påverkan. Och visst, till viss del kom det sig av att vi inte hade några pengar i början, vi körde med gammal utrustning och hade inte råd med fat haha, säger Brent.

För oss kiwis är garaget en helig plats!

Själva namnet Garagiste Wine Company är såklart en flirt med garagevinmakarna i Bordeaux, där alla tre för övrigt jobbat, men Brent menar att det också finns en stark ”garagekultur” i Nya Zeeland, alltså att garaget symboliserar frihet, ledighet och hobby.

– Det är i garaget man pular med sina prylar och sin bil, det är där man repar med sitt band eller står och målar sina tavlor. För oss kiwis är garaget en helig plats!

Produktionen är mycket småskalig, och druvorna köper man från pålitliga kontakter som de haft långa relationer med i olika tidigare vinmakarsammanhang. Brent har också ett par hektar Syrah i egen ägo.

– Ibland blir det ren byteshandel också. Att vi gjorde vår St Laurent berodde helt enkelt på att vi kom över ett parti druvor typ gratis från en gammal kompis som är vinodlare. Vi fick druvorna mot löfte om några lådor av det färdiga vinet.

Gänget har ingen fast vinportfölj, utan utbudet varierar beroende på vad man kommer över för druvor. Jag får testa igenom de totalt sex viner som finns tillgängliga i skrivande stund: utöver St Laurent också en Sauvignon Gris, en Viognier, en Syrah (att dö för, om du frågar mig), en pigg Chardonnay och en röd blend på Merlot, Malbec och Cab. Och de tre garagisterna håller en mycket konsekvent linje i vinerna: grym fräschör, fin koncentration och massor av karaktär och identitet.

– Portföljen ändras alltid snabbt, det är en del av vårt signum. Vi gillar förändring och gör mycket grejer på volley, det beror lite på vilka druvor vi kommer över och vad vi är sugna på för tillfället. Vissa viner gör vi en gång och aldrig mer, säger Brent.

Ryktet om Garagiste har börjat sprida sig genom mun-mot-mun-metoden och efterfrågan på gängets viner har ökat framför allt det senaste året, menar Brent.

– Vi har inte haft råd att marknadsföra oss och så, så de första åren var riktigt tuffa ekonomiskt. Men nu börjar det röra på sig så smått. Att göra vin är enkelt, att sälja är svårt. Tur för oss att vi gör så lite vin och inte har så många flaskor att sälja, haha!

Läs mer om Garagiste Wine Company på: garagiste.co.nz