Glöm brunch och dagens – vinlunchen är här för att stanna
Lästid: 6 minuter
KRÖNIKA. Efter decennier av lagomlagade ”Dagens Lunch” verkar Sverige äntligen ha funnit sin inre sydeuropé. Wine Tables Anna Norström gör en djupdykning i begreppet som sätter standard för vårt nya kontinentala ätande, nämligen vinlunch.
Gå direkt till..
Smällmätt kryper jag ur en taxi, en to-go-påse praliner i en näven och med byxorna halvt uppknäppta redan. Om inte kroppen upptagits av en avsmakningsmeny med tillhörande vinpaket hade jag säkert stått i en bar. Men det går bara inte. Därför, trumvirvel, låt oss alla förlägga måltidens höjdpunkt till dagtid.
Förr fanns liksom bara Dagens lunch som koncept i den här mallen. Det är en rävsax för den foodie som exempelvis jobbar på kontor. Då är man utelämnad till att antingen värma en matlåda i mikrovågsugn eller att gå på en krog inom max sju minuters gångavstånd från arbetsplatsen. Dagens lunch smakar sällan mycket, utan är oftast en anrättning som via genvägar i köket sedan på tallriken ska påminna om husmanskost, i bästa fall.
Jämför man med övriga Europa, minus Norge och Storbritannien, så är det slående låg nivå på den svenska lunchmaten.
Det finns såklart ljusglimtar. I Malmö har jag flera gånger tagit en taxi ut till hamnen för att äta på Saltimporten Canteen som serverar husman på riktigt och bara har öppet på dagtid.
Jag minns en tid då kocken Stefan Eriksson, numer bakom nya Brutalisten, drev Atelier Food inne på Konstakademien i Stockholm och helst ville man sitta kvar en hel dag bland statyerna. I samma tidsanda fanns även Gro på Sankt Eriksgatan och minns jag rätt tog de en hundring för lunchen. Även nyligen nedstängda, men redan saknade Garba, började som lunch-popup på Riksarkivet.
Det är få bra ”vanliga” lunchkrogar som består.
Varför? Kan det vara så att svenskens behov att bli mätt fort och för en billig peng har gått i första hand, så varför ska kockarna kasta pärlor till svin?
Men.
Sedan kom pandemin och som med mångt och mycket förändrade den även vårt lunchbeteende. När restriktionerna om att stänga först 22 och sedan 20 kom så lamslog de en hel restaurangbransch. De gäster som gick på krogen anpassade sig. Man började bara tidigare. Restaurant Frantzén som aldrig skulle haft en spottstyver till chans att hinna servera hela sin avsmakningsmeny i tid med denna aftonringning svidade om till lunch och var under den här tiden kanske världens enda fullbokade trestjärniga krog.
Födelsedagsmiddagar ute förlades till dagtid. Ett nytt vinnande beteendemönster!
Tidigare, i Sverige har brunch på helgen varit den liksom enda godkända formen för alkoholintag dagtid, men då oftast som någon slags återställare med en Bloody Mary eller möjligtvis en Mimosa.
Alla som varit i södra Europa vet att helglunch är större än middag. Som i baskiska San Sebastian, världens mest Michelin-täta stad, där finkrogarna ofta har helt stängt söndag till onsdag, men är därefter öppna för dubbla servicar: både lunch och middag. Man vinlunchar hellre för att kunna smälta maten ordentligt och äta en lättare snacksig måltid bestående av pintxos.
Så, varför har vinlunchen aldrig fått fäste i Sverige tidigare?
Som begrepp tydliggör det ju att vin och lunch inte hör ihop och det märks ju om man jämför med andra länder: ”Wine lunch” finns inte i engelska språket, jag har heller aldrig hört en fransman eller spanjor droppa något liknande ord. Men i Sverige… så:
”Det känns skamligt för en som är en god folkhemsuppfostrad lutheran” säger måltidsforskaren Richard Tellström.
”Alkohol mitt på dagen!?! Det måste man smyga med. Och ett alkoholfritt alternativ måste finnas”.
Tellström gör en sökning i tidningsdatabaserna efter ”vinlunch” som begrepp, vi var båda i tron om att det var ganska ungt, men han får fram att det kunde härledas ända till 1969. Ändock: sedan var det rätt tyst fram till 2000-talet.
”Förstås måste vinluncher ha funnits så länge man haft serveringsrättigheter från klockan 12.00. Men för den som passerat 60 år känns det som att konsekvenserna för eftermiddagens arbete bli för stora, så jag avstår till kvällen” säger Tellström.
Kanske är det en livsstilsfråga tänker jag.
Men nutrionist Emma Andersson bekräftar att det är bättre med vinlunch än vinmiddag.
”Sent på kvällen, de biologiska klockornas natt, är kroppen inställd på vissa processer och mindre lämpad att utföra andra uppgifter som att smälta och metabolisera mat”, säger hon.
”Kaloriintag som inträffar nära melatoninfrisättningens början är associerat med ökad fettmassa och högre insulinnivåer. Men det starkaste skälet till att det är bäst för sömnen med en avsmak på lunchen istället för sent på kvällen är relaterat till alkoholen. Alkohol stör sömnen ordentligt och dricker man på dagen hinner den förhoppningsvis brytas ner innan man går och lägger sig”.
Det finns en uppsida till, menar Andersson:
”Det är kanske rimligt att anta att mängden alkohol blir mindre på en lunch än en sen middag, vilket också är bättre för hälsan” säger hon.
Copy that. Helt klart är vinlunchen här för att stanna. Kanske tills den grad att den inte är ett begrepp alls längre inom en snar framtid.
5 x utmärkta ställen för vinlunch:
Aira, Stockholm: Tommy Myllymäkis enstjärniga finkrog på Djurgården serverar dagtid en 4-rätters för runt tusenlappen, ett riktigt finkrogsfynd.
Ett Hem, Stockholm: Det lite hemliga hotellet har precis byggt ut sina lokaler för att kunna välkomna fler externa gäster är essensen av en vinlunch och kocken Jakob Ker Lamb lagar rustik elegant mat, lägg därtill en välfylld vinkällare. En favorit hos de flesta som själva jobbar inom restaurangbranschen.
Coco & Carmen, Stockholm: Huvudstadens mest prisvärda fine dining-lunch? Torsdagar och fredagar langas en avsmakning för ynka 495 kronor, kaviar finns som plusmeny. Av samma krögare som driver Punk Royale.
Petri, Stockholm: Fredagslunchen hos Petri är ett kapitel i sig. Finstämd matlagning signerad Petter Nilsson på bästa sändningstid.
Human, Göteborg: Årets Kock-vinnaren Martin Moses semi-nya råvarustyrda finkrog gör sin grej med stil och har lunch onsdag till fredag.