Greklands nygamla vinvärld
Lästid: 7 minuter
Med djupa rötter, mot höga höjder - vinlandet Grekland har en fot i historien och en i en kreativ samtid. Vi har träffat Maria W. B. Tsalapati som specialiserat sig på småskaliga grekiska vinproducenter för ett samtal om experimentlusta och en ny era inom grekiskt vinmakeri.
Tradition är en framgångsrik innovation, sa Oscar Wilde. När förankring i det gamla möter nyfikenhet för det nya kan det leda till stordåd, såväl inom vinets värld såsom på andra platser. Den moderna grekiska vinvärlden är just nu ett exempel på en sådan smältdegel, med en fot i historien och en annan i en kreativ samtid. Länge förknippades landet mest med dålig retsina och bulkviner, men vinkulturen i Västvärlden skulle inte vara densamma utan det antika Greklands inflytande. Samtidigt som viner skalmacererades i amforor i Georgien pågick en liknande utveckling i Grekland. Det var grekerna som introducerade vinet på Sicilien och i södra Italien, ett område de kom att kalla Oenotria.
Maria W. B. Tsalapati är grundare av importfirman Oinofilia i Köpenhamn som specialiserar sig på små grekiska vinproducenter och säljer viner i Sverige och Danmark. Dansk-grekiska Maria hamnade i vinvärlden genom ett möte med en sommelier som introducerade henne till ett ovanligt rött vin på druvan mavro kalavrytino. Denna druva påminner om pinot noir och kommer från Kalavritabergen i Peloponnesos. Kärlek vid första ögonkastet till detta vin från producenten Tetramythos ledde till att Maria gjorde en professionell helvändning och dedikerade sig till vinet. Innan dess hade hon, likt många ännu idag, en ganska negativ syn på grekiska viner.
– Inte så konstigt, då vi inte hade hört något om dessa viner under flera decennier, menar hon.
En explosion av viner med få tillsatser
Mycket har skett inom den grekiska vinvärlden under senare år. Det stora genombrottet har varit ”low-intervention”- viner (gjorda med få tillsatser och minimal intervention) som enligt Maria har ”exploderat som popcorn på en het kokplatta” under de senaste 3-5 åren. Nya viner på kända eller okända druvsorter dyker hastigt upp, och producenter förstår i allt högre grad vikten av en ekologiskt eller biodynamiskt certifierad produktion. Även äldre vingårdar förnyar sig, och experimentlustan är stor både vad gäller nya tekniker och återupplivandet av antika tekniker. Det kan röra sig om granitkärl för fotpressning av druvor, eller lagring på amforor, ibland så gamla som 300 år, som grävs ner i jorden. Producenten Doric från centrala Grekland använder vertikala, smala ekfat där grankvistar läggs på toppen av vinmusten. Det är en antik metod för att skydda vinet mot angrepp som används i stället för sulfiter.
Under senare år har dessa nya viner från Grekland fått alltmer erkännande även internationellt. Den största delen av vinerna exporteras till USA, Frankrike, England, Tyskland och Asien. Delen som når Sverige och Danmark är ännu förhållandevis liten.
Ett varierat vinland
Maria har valt att arbeta med low intervention-viner eftersom hon vill starta på nytt och fokusera på en ny era inom grekiskt vinmakeri. Hon menar dock att de moderna och de traditionella vinerna kommer att fortsätta att ha framgång parallellt. De konventionella vinerna har hjälpt till att sprida kunskap om grekiska druvor, och de moderna vinerna har förfinat uttrycket och höjt kvaliteten. Maria menar att grekiska viners styrka och unikhet ligger i kombinationen av den långa historien och det spännande återuppvaknandet på den internationella marknaden. En annan styrka är landets variationsrikedom och de oändligt många lokala druvorna som äntligen har hamnat i fokus. Många av dessa intressanta druvor kommer från svala och blåsiga bergsområden som ofta varit skonade från vinlusen. Landets varierade geografi och klimat har lett till en uppsjö av stilar. Från de många öarna – egna mikrokosmos med unika historier – till fastlandet och de många vinappellationerna i norr, söder, öst och väst.
– Jag tror inte att man kan hitta ett mer varierat vinland i Europa, vilket både är positivt och negativt. Positivt för att det ger en stor bredd, negativt för att det finns så mycket att lära sig, säger Maria.
Och Retsina då – vad är det idag? Enligt Maria är det något helt annat än det man mötte på charterresor under 1970 och 1980-talen. Idag sker lika mycket med denna vinstil som med andra. Från att ha varit mer eller mindre syntetiska viner, finner man idag ett större utbud av naturliga retsina-viner. Vinproducenter arbetar med nya och gamla vinifikationsmetoder på de klassiska druvorna savatiano och roditis, men det finns också retsina som är gjord på exempelvis assyrtiko, xinomavro och muscat of Alexandria. Själv arbetar Maria med sex olika retsina-viner, varav tre är orangea viner och ett är gjort på amfora. Samtliga viner har riktig kåda tillsatt.
– Jag blir verkligen galen när folk sammankopplar Grekland med den gamla stereotypen av dålig retsina, säger Maria och forsätter;
– Grekiskt vin är mycket mer än så. Det finns fantastisk retsina på marknaden idag. Och den kan mycket väl avnjutas tillsammans med våra nordiska rätter, såsom sill eller annan fet mat.
Vad händer framöver?
Vad gäller framtiden så tror Maria att mycket nytt och spännande vin kommer att komma från Grekland, både från övärlden och från fastlandet. Hon hoppas på att se fler grekiska viner på restauranger och vinbarer, och önskar att de istället för att vara den udda parentesen på vinlistan, ska bli något normalt.
– Men, säger Maria, det kommer att ta tid. Vi är ljusår ifrån det målet idag, jämfört med exempelvis USA, där många topprestauranger arbetar aktivt med grekiska viner. Möter man en sommelier från New York eller San Francisco så känner de till olika uttryck av druvorna assyrtiko, agiorgitiko eller xinomavro. I Skandinavien är det endast ett fåtal som gör det. Enligt Maria är Sverige dock mer öppet för grekiska viner än Danmark, genom den stora invandringen från Grekland under 1970-talet.
Den stora utmaningen är att öka kunskapen om Greklands vinhistoria, traditioner och geografi utomlands. Många känner inte till basfakta – som att 70% av landet består av berg, och att många av vingårdarna är belägna på högre höjder – utan tror att allt som finns att se i Grekland återfinns under solparasollen i 40 graders värme. En utspridd fördom är att man inte kan tillverka spännande viner i Grekland på grund av den höga värmen. Grekiska druvor, viner och vinappellationer är fortfarande okända internationellt.
– Det finns lika många uttryck av druvan xinomavro som det finns av nebbiolo i Piemonte, menar Maria. Och kunskaperna behöver byggas från grunden. Både branschmänniskor och privata vinkonsumenter behöver utforska viner från de mer kända vinregionerna innan de beger sig ut i de mindre kända områdena. Hon förklarar avslutningsvis:
– Jag önskar verkligen att folk ger sig tid att lära känna de grekiska druvornas universum och inte bara provar trendiga naturviner med färggrann etikett som inte avspeglar vare sig tradition eller terroir. Först när man haft möjlighet att smaka de större och mer välkända druvorna, såsom exempelvis assyrtiko från vulkanön Santorini, agiorgitiko från Nemea, xinomavro från Amyntaio och roditis från Patras, går det att förstå vad de nya vinerna handlar om, och, vad de gör uppror mot.
I Sverige kan du köpa Marias viner via Wine Waves
Läs fler artiklar från Sara Emilia Nässén:
