”Först blev jag enormt förnärmad att han serverade mig skit”

Han kallar sig Gaahl, den tidigare frontmannen i norska bandet Gorgoroth som på 2000-talet chockade musikvärlden med sina aggressiva och sataniskt färgade scenframträdanden. Ökänd från Vicedokumentären om norsk black metal där han formligen skrämmer vettet ur de stackars unga hipsterreportrarna. Gaahl, mannen och myten, känd som en dyster men imponerande personifiering av satanisk blackmetal-ikonoklasm. Mindre känd för sin vurm för det han kallar – nakna viner.

Kristian Espedal som personen bakom sitt alias egentligen heter, är sedan länge en entusiastisk vinälskare och under de senare åren har världen inte bara sett den dystra hotfulla sidan av denna mångfacetterade man, utan även hans lyriska och smittande förälskelse för nakna viner. Med föreläsningar och provningar världen över har han varit en stark bidragande faktor till upptäckten av hantverksviner i de mer obskyra leden i samhället.

Med åtskilliga kontroversiella steg i sitt liv, har Kristian tagit många skalper långt utanför den nämnda nihilistiska världsbild som black metal står för. Gorgoroth lämnade han under rättsliga kontroverser och har efter det haft svårt att hitta tillbaka till sitt rätta forum igen. Men via black metalmusikaler, försök med nystartade band och projekt, som ledare och deltagare i, och, med Wardruna, Trelldom, Gaahlskagg och God Seed, ser nu framtiden åter välmående ut. Med sitt nya band Gaahl’s WYRD kan han utveckla det som fortfarande är en levande, komplex och starkt konstnärlig vision, något hans senaste verk manifesterar. Med kraft har han återuppstått, som den nemesis han är till den judeo-kristna symboliken, med sitt nya band och det massiva debutalbumet GastiR – Ghosts Invited.

Utöver att vara ett projekt som hedrar arvet från sitt första band Trelldom, fortsätter Gaahl’s WYRD på den unika vandringsled som har definierat Gaahls musik i 25 år.  Som låtarna “From the Spear”, “Ghosts Invited”, och den episka “Carving the Voices” illustrerar, är hans unika sång och väsen banbrytande och ett konstant angrepp mot den norska blackmetaldogman. Emellanåt är det mjukt, men mörkt Nick Cave’esque, Enslaved-melodiöst, kraftfullt och vackert, med något helt unikt i soundet som greppar tag i en vare sig man vill eller inte. Kristians aura är lugn och sansad, hans röst obeveklig och han pratar sakta och koncentrerat där varje ord bär på kraft.

Genom flaskans åtgång blev jag mer eller mindre frälst, ilskan vände till förälskelse.

Först vill jag bara säga grattis till ett fanatiskt bra nytt album.
– Ja det är bra, kul, tack för det!

Vill du säga något om GastiR – Ghosts Invited, vad den handlar om, vad den står för?
–  Ja, alltså det är lite vanskligt, att på så sätt beskriva den. Det är ett komplext universum, det är för svårt att gå in på det helt konkret. Det handlar om rösten och talet och början på slutet.

Efter några lyssningar har jag funderat på kopplingar till ditt intresse för vin, finns det med där?
– Jo, på sätt och vis finns det ju det. Jag inleder t.ex. låten “Through and Past and Past” med ett tydligt referat till vin, “wines filled with hope, hope and with wine”, så visst, det ligger väl något i det. Men inte mer än så i generell bemärkelse.

Hur upptäckte du vinets, eller snarare det nakna vinets magi?
– Jag kommer egentligen från den mer konventionella vinvärlden, eller dess viner. Mitt intresse började redan runt 1993, men som sagt, då drack jag mer konventionella viner. Vid ett senare tillfälle introducerade en sommelier, från en av mina favoritbarer, mig för naturliga viner. Han serverade en flaska Contadino från Frank Cornelissen på Etna, jag tror att det var från hans andra årgång, 2004 eller 05. Först blev jag enormt förnärmad att han serverade mig skit. Men genom flaskans åtgång blev jag mer eller mindre frälst, ilskan vände till förälskelse, även om jag då inte förstod så mycket av det. Det var en absurd men fin förälskelse och sedan den dagen är det endast naturviner som passerar mina läppar.

Har du någon formell utbildning inom vin?
– Nej, och jag vill inte ha någon utbildning heller. Folk frågar mig om det, erbjuder möjligheter, men jag vill vara fullständigt fri i mitt förhållande till vin. Jag vill inte stå och luta mig mot en vinutbildning i någon form. Formellt har jag en kockutbildning i bakgrunden, men jag har aldrig velat jobba inom det yrket, det verkar för stressfyllt. Jag kan känna att maten är viktig och har en betydelse i sammanhanget, men goda viner klarar sig alltid på egen hand. Vin och mat är kul som kombination, inte minst, för konversationen som tillkommer. Det finns väldigt många fina dialoger i ett glas vin.

Du har hållit i en del provningar och symposium, hur ser de ut och till vilken publik vänder du dig?
– Jag har gjort ett antal sådana emellanåt, både i Norge och utomlands. Tiden är dock svår, jag lyckas inte jonglera det hela med musiken och galleriverksamheten. Men, några fungerande samarbeten jobbar jag med. Framförallt är mina provningar efterfrågade i Japan och då jag jobbar med två kockar och en sommelier, för att välja ut vin till maten, blir det en helhet och en full upplevelse.

Hur ser intresset för hantverksviner ut, rent generellt i Norge?
– Oh, det är väldigt växande, i allmänhet i Norge, men i synnerhet i Oslo och Bergen. Importfirman NonDos är en av de viktigaste aktörerna i Norge för naturvin och de har cementerat en stabil grund för det här. I Bergen och Oslo är utbudet helt OK på hyllan, men ute på landsbygden är det kanske lite svårare. Vinmonopolet är ju tillgängligt online så man kan få tag på det över hela landet. Runt om i hela Norge har många restauranger ett bra utbud så jag tycker att man kan hitta det mesta här av det som är intressant.

Vad i de nakna vinernas värld gillar du mest?
– Mitt hjärta slår nog allra mest för Jura i Frankrike, i alla fall de senaste åren, och framförallt slår hjärtat för viner på druvorna Trousseau och Ploussard (Poulsard). Jag blir också begeistrad över vinerna från Georgien, där har vinerna ett helt annat temperament. För mig är det viktigt att vinerna ger lite motstånd. Jag föredrar skalmacererade vita och röda med karaktär snarare än power.

Är det viner som speglar din personlighet?
– Oh, hehe, ja kanske, eller så hade det blivit en intressant blend. Det varierar nog efter sinnelaget och eftersom jag är rätt distanserad i mitt väsen tror jag att den druva och vinerna därefter, som speglar mig mest, är Trousseau. Ja, så får det nog bli, inte en druva eller ett vin som slår dig i ansiktet direkt, mer ett vin där smaken är på distans och man får söka sig fram.

Har du människor omkring dig som gillar vin som du?
– Ja, det kan man nog säga. Ole Walaunet som jag har skrivit och arrangerat senaste skivan med, och som spelar i bandet har ett stort intresse för vin han med. Min partner Robin också såklart.

Har ni massa sköna viner på er riderlist då?
– Nja, jag dricker egentligen inte när jag är på turné. Men vi försöker alltid hitta lite lokala viner till “ridern”, framförallt i de vinproducerande länderna, så att vi kan prova och få inblick och förståelse för varje region vi besöker. Och, som sagt, vi provar dem på de dagar vi har ledigt.

På tal om musik och vin, känner du till Sigurd från Satyricons viner, Wongraven Wines?
– Ja, absolut, men det är länge sedan jag både snackade med Sigurd och om hans viner. Jag vet inte riktigt när jag provade något av dem sist, så jag har svårt att säga något om dem.

Som konstnär, är du inspirerad av dina historiska norska målare?
Nja, det är tydligen många som hintar om Munch, men jag skulle nog säga att jag har fler andra internationella inspirationer. Men, såklart, melankolin i våra bilder sammankopplar oss. Jag tror på och vill förmedla en annan bild, men visst finns vemodet där.

Kristian är en karismatisk, eftertänksam och klok person som, trots sitt våldsamma förflutna, har hittat kärlek och återigen brutit gängse tabun genom att komma ut som homosexuell i den kanske mest mansdominerade genren av alla. Eller, som han helst själv förklarar, “jag är inte speciellt sexuell, det är en estetik som för mig är attraherande, och om det svider i ögonen på de som kallar sig äkta (trve), desto tydligare visar jag att jag inte är lammet i deras flock”. Med sin partner Robin driver han sedan en tid ett galleri i sin hemstad Bergen, där konsten, musiken och samspelet mellan varandra har en större roll nu och hans relation till Robin är både djup och vacker.

Ditt galleri, Galleri Fjalar, känns som att det fått en central punkt i ditt liv. Hur hinner du med att driva det?
– När jag inte är på turné så är jag alltid där, men är jag bortrest har min pojkvän Robin kollen och driver allt det som jag tycker är trist, som internet och ekonomi. Jag har det slutgiltiga ansvaret och är curator, självklart i samråd med Robin.

För att ge en liten smakbild av vem du är och vad du gillar, skulle jag vilja att du rekommenderade ett vin för alla dina svenska fans därute
– OK, ja, då får det bli min själsfrände, druvan Trousseau, och vinet Corvée de Trousseau från Domaine de l’Octavin som i mitt tycke är ett väldigt anständigt verk.

(www.vinnatur.se för vinet som Gaahl tipsar om).

Missa inte Gaahls Wyrd när de tillsammans med Gost öppnar för Mayhem på Fryshuset fredag 29 november.

Biljetter hittar du HÄR