Japanskt vin – nytändning och pionjäranda

Annons

Vad sägs om Albariño från Niigata och Pinot noir från Hokkaido? Tyvärr är utbudet i Sverige skralt, än så länge. Men jag hittar åtminstone nationaldruvan Koshu på Systembolagets hyllor.

Stötte för inte så länge sedan på en välkänd sommelier som just kommit tillbaka från en resa till Japan. Frågade vad hen tyckte om japanskt vin. Fick snabbt svaret, med illa dold sarkasm, att sakén i alla fall var bra. Orättvist kan jag tycka, för det händer en hel del spännande saker på den japanska vinscenen just nu.

Odling av druvor har pågått i över tusen år i Japan, och vin har producerats sedan 1800-talets slut. Men det är först ganska nyligen som både de japanska konsumenterna och omvärlden på allvar börjar uppmärksamma vinerna. Mest kända är de torra vita viner från den inhemska druvan Koshu som främst produceras i närheten av det ikoniska Fuji-berget i Yamanashi-prefekturen.

Yamanashi står för merparten av landets vinproduktion. Andra regioner på frammarsch är Nagano, Hokkaido (förhållandevis torrt och svalt klimat), Yamagata och Niigata (havsnära område där den iberiska druvan Albariño visat sig trivas). Det lär till och med finnas en vingård på den subtropiska ön Okinawa.

Fuktigt klimat kräver tåliga druvor

Fortfarande står viner gjorda enbart på druvor odlade i japan för en bråkdel av vinkonsumtionen i landet, men andelen växer. Stora dryckes-drakar som Kirin och Asahi har fått upp ögonen och expanderar genom att köpa upp och driva egna vingårdar. Runt omkring i landet dyker det samtidigt upp vinbönder som ägnar sig åt att i mindre skala göra naturliga och hantverksmässiga viner.

Akiko Kimizu är vinmakare på Fujimaro Winery, ett så kallat urban winery som finns både i Tokyo och Osaka. Jag träffar henne när hon är på besök i Stockholm för att visa upp några av sina viner.

– Såväl den inhemska efterfrågan som exporten ökar stadigt. Och i år kommer det att finnas över 400 vinproducenter i Japan, berättar Akiko.

Det fuktiga klimatet i Japan kräver tåliga druvsorter som till exempel de inhemska hybrid-druvorna Koshu och Muscat Baily A. Under sommaren regnar det mycket och landet drabbas ofta av tyfoner.

– Vinstockarna angrips lätt av sjukdomar som mjöldagg. Men utöver våra inhemska har även amerikanska druvsorter av arten Vitis Labrusca, som till exempel Delaware och Niagara, visat sig vara härdiga och fungerar bra att odla i Japan, säger Akiko.

Samtidigt experimenteras det på många håll även med internationella druvor såsom Pinot Noir, Chardonnay, Albariño, Merlot, Cabernet Franc och Kerner.

Söker inspiration utomlands

Många av den nya vågens vinmakare har studerat och rest runt i världen för att ta med sig inspiration och nya metoder hem. Akiko Kimizu har arbetat i Nya Zeeland, och Hirotake Ooka, som gjort sig ett namn i norra Rhône med sitt La Grande Colline, lär ha flyttat tillbaka till Japan för att odla och göra vin från några hektar med Muscat d’Alexandria-stockar i Okayama.

Några spännande småskaliga producenter att hålla utkik efter är Grape Republic, Fattoria al Fiore, Fermier och Domaine Takahiko. Den nya svenska importören Open Sea ska till hösten ta hem ett urval av Fujimaro Winerys viner till Sverige och planerar senare även att lansera fler av de ovan nämnda.

– Särskilt på nordön Hokkaido finns många spännande producenter och en lite mer etablerad tradition av naturliga viner. När den första vägen av naturnära vinmakare började ta form för tio-femton år sedan var det många av dem som valde att börja göra vin här eftersom klimatet är svalare och förutsättningarna för ekologisk odling är bättre, berättar Rickard Fredén på Open Sea.

Koshu vs Semillon

Det är inte lätt att hitta japanska viner i Sverige. Ett vin som faktiskt går att köpa på Systembolaget just nu är Grace Koshu Private Reserve 2017 (nr 99295). Grace är ett familjeägt vineri i Yamanashi som startades 1923. Idag leds arbetet i vingårdarna av Ayana Misawa, som är den femte generationens vinmakare från ägarfamiljen. Vingårdarna ligger på upp till 700 meters höjd, i ett område med flest soltimmar i Japan.

Grace Koshu är transparent, nästan färglös i glaset. Initialt är doften reduktiv och sluten med puffar av tändsticksplån och rått kött. Efter en tids luftning tassar frukten försiktigt fram mellan nektariner, citrus och vita persikor. Texturen är lätt aromatisk med viss krämighet. Avslutas hyfsat långt med antydan till grapebeska, rökighet och våta stenar.

Koshu brukar jämföras med Muscadet från Loiredalen i Frankrike. Men framför allt går mina associationer i det här fallet till australisk Semillon. Närmare bestämt till Tyrell’s Hunter Valley Semillion 2017 (99269), som jag prövade nyligen. Även Tyrrell´s Semillon finns kvar på några hyllor hos Systembolaget så jag rekommenderar att ställa vinerna bredvid varandra i en provning. Tycker likheterna är slående, trots olika druvor och kring 780 mils avstånd mellan odlingsplatserna

Tidningen Decanter gav 95 poäng till Grace Koshu 2017. Vet inte riktigt hur de resonerade, för så stort vin är det kanske inte. Men jag kan definitivt tänka mig att dricka mer av detta. Gärna till passande mat som till exempel… sushi.

Jag fortsätter med spänning följa utvecklingen på den japanska vinscenen. Och ser fram emot att fler viner ska hitta till Sverige.

Text: Richard Sigray
Foto: Open Sea