Katharina Wechsler – hem till vingården
Lästid: 5 minuter
Katharina Wechsler övergav en mediekarriär i Berlin och återvände till platsen där hon växte upp, Westhofen i Rheinhessen för att ta sig an familjens vingårdar som tidigare producerat bulkvin. Idag hyllas Katharinas viner världen över. Vi möter henne under sitt första besök i Stockholm.
– Mina föräldrar är jordbrukare och det fanns faktiskt ingen tradition av att dricka vin när jag växte upp. Men jag längtade tillbaka och såg potentialen i våra vingårdar, berättar Katharina Wechsler över en vinmakarlunch på restaurang Farang i Stockholm, arrangerad av Backman Vinhandel.
Så vid 30 års ålder satte hon sig i skolbänken igen för att utbilda sig till vinmakare. Utbildningen i Oppenheim inkluderade praktik tre dagar i veckan hos kända producenterna Keller och Gutzler. 2012 var Katharina redo att släppa sin första årgång (2011) under egna etiketten Weingut Wechsler. Hon hade en tydlig vision för vad hon ville åstadkomma.
– Jag gillar viner som är rena, precisa och eleganta. Vinet ska lyfta fram terroiren och jag är inte rädd för att frukten är framhävd när vinerna är unga. Sen har jag också en lekfull sida som prövar sig fram och experimenterar med druvor och stilar, säger Katharina.
Hennes vingårdar omfattar 18 hektar och de ligger alla kring byn Westhofen med lägena Kirchspiel, Morstein, Benn och den muromgärdade vingård med gamla silvaner-stockar som hon kallar Clos Catherine. Markerna runt Westhofen innehåller mycket kalk och har lågt PH-värde, fast jordmånen skiljer sig mellan vingårdarna. Det är framför allt kalksten i Kirchspiel, märgel och lera i Morstein och lössjord i Benn.
Efter att hon tog över familjens odlingar har hon strävat efter att minska antalet druvsorter och planterat om en hel del i vingårdarna.
– Jag har fokuserat på autentiska druvor för regionen. Riesling och Silvaner förstås, men också till exempel lokala druvan Huxelrebe. Den är basen i Fraulein Hu, ett perlwein jag gör där kolsyra tillsätts vid buteljering. Det är en kul utmaning att arbeta med druvor som idag anses osexiga såsom Huxelrebe, Dornfeller och Portugiser och försöka göra ett intressant vin av dem.
Hon har länge arbetat ekologiskt och är nu också på väg mot certifiering. Vinifieringen sker i ståltankar med naturlig jäst. Katharina undviker batonnage samt låter vinerna vila på jästfällningen. Malolaktisk jäsning tillåts när det uppstår eftersom hon anser det ger struktur till vinet. Men vinet får aldrig blir krämigt och platt, för det är avskyvärt lägger hon till med ett skratt.
– Jag är inte dogmatisk. Om den naturliga jästen har det kämpigt, ja då tillsätter jag neutral jäst. Jag försöker minska tillsatsen av svavel så långt som möjligt, men de torra vita vinerna behöver lite svavel eftersom det ger precision och framhäver druvsorten, årgången och ursprungsplatsen. Helt osvavlade viner kan ibland snarare dölja allt detta.
Rheinhessen har kämpat mot ett dåligt rykte eftersom regionen tidigare mest var känd för produktion av billiga, halvsöta bordsviner såsom Liebfraumilch. Men idag är bilden en annan menar Katharina, frånvaron av traditioner och förväntningar har skapat en mångfald och många yngre vinmakare har rest runt i välden och för att studera och skaffa sig erfarenheter. Många av de mest spännande vinerna i Tyskland idag kommer från Rheinhessen enligt Katharina.
Med grannar i Westhofen som kända och legendariska vinmakarna Klaus Peter Keller och Phillipp Wittmann undrar man hur det var att starta upp sin verksamhet som färsk nykomling.
– Man sneglar förstås på varandra. Jag var till exempel ofta först med att skörda i Morstein och orolig för att vara för tidig. Men när de prövat vinerna har de hållit med om att det var rätt beslut. Du måste känna din vingård och fatta beslut utifrån allt arbete om skett där innan skörd. Det fanns nog en och annan i byn som trodde att jag skulle ge upp efter några år. Men det har bara varit till min fördel, jag har kunnat överraska positivt.
Nyligen lanserades Katharina Wechsler Riesling Trocken 2017 i Systembolagets Små partier. Jag ber henne beskriva årgången.
– Den årgången glömmer jag aldrig. Den 25 augusti hade jag varit hos notarien och skrivit på papper för att ta över allt ägande av vineriet från min släkt. Två timmar efter det hade vi den värsta hagelstormen på 30 år. Vi fick skörda tidigt och sortera bort många druvor. Men till slut hade vi druvor med bra syra, visserligen låg potentiell alkohol men ändå med en bra mognad. Hela den upplevelsen var ett slags katarsis för mig.
Besvärligheter och utmaningar tycks bara sporra Katharina. Och hon gillar bäst de årgångar där vinerna är griniga, som hon uttrycker det, och behöver tid för att bli tillgängliga. Hennes favoriter ur den egna portföljen är 2013 och 2014 som var svalare årgångar.
Sedan 2012 har hon varje år mer eller mindre fördubblat produktionen och är nu uppe i 120 000 flaskor under ett normalt år. Med den volymen har hon börjat kunna lägga undan flaskor för senare releaser. Något hon ser efterfrågas allt mer inte minst från restauranger.
Under lunchen prövar vi ett antal viner framför allt från årgångarna 2014, 2016 och 2017. Intressant är att 2014 generellt kändes mer sluten och ”yngre” än 2016 som befinner sig i en strålande fas med fin balans och redan begynnande mognadstoner.
