Lyckliga öar, själfulla viner

Kanarieöarna. För de flesta mest kända för sol, bad och menyer på det egna språket. Med undantag för ett och annat bananvin så har mediokra viner från fastlandet länge varit vanligare än inhemska drycker på öarnas restauranger. Men med dagens växande mat- och vinintresse kan det vara på väg att förändras. De kanariska öarna är ytterligare ett exempel på hur vinregioner med anrika traditioner får en renässans och drar till sig omvärldens intresse.

Vin har producerats på “hundöarna”* åtminstone sedan 1400-talet då de hamnade under spanskt styre. Canary sack – sött vin på druvan malvasia – prisades i den anglosaxiska världen under flera sekel innan vinnäringen såg en nedgång av ekonomiska och politiska skäl. Den moderna turismen krävde därefter lättdruckna torra viner. Men det skulle dröja ända till 1980-talet innan en ny generation vinmakare började satsa på kvalitet.

Utmanande klimat – extremt vinmakeri

Är man på jakt efter originalitet så är detta rätt plats på jorden – mer extremt vinmakeri får man leta efter. Det som gör området unikt för vintillverkning är en blandning av ett utmanande klimat, en speciell jordmån (alla öar är av vulkaniskt ursprung) och en del ovanliga druvsorter. Den isolerade placeringen mitt ute i Atlanten har lett till att vinlusen phylloxera aldrig fick fäste, och därför är vinrankorna oympade. På de sju öarna återfinns några av Europas äldsta vinrankor, vissa hundratals år gamla. Bland de gröna druvorna dominerar listán blanco (sherry-druvan palomino fino), malvasía volcánica, malvasía aromática och marmajuelo. På blådruvesidan stoltserar bland annat listán negro, listán prieto (identisk med mission/país/criolla), negramoll och tintilla. Internationella druvor lyser i princip med sin frånvaro.

“Trots det varma klimatet så är merparten av vinet som produceras av historiska skäl vitt. De vita vinerna är ofta aromatiska och citrusfruktiga med saliverande syra.”

Många av de röda vinerna görs på ståltank i lätt och fruktig stil, ibland i beaujolais-anda med kolsyrejäsning, medan andra är strukturerade och ekfatslagrade. Röda viner från öarna har ibland jämförts med burgundiska viner i sin elegans och kryddighet.

Att vinrankan behöver motstånd för att ge goda resultat är något världens mest prestigefyllda vinmakare är väl bekanta med. Och i den väldränerade vulkaniska jorden får rötterna söka sig djupt ner för att få vatten. Hett väder och aggressiva vindar från Saharaöknen är ytterligare prövningar som gör rankorna till riktiga maskrosbarn som frodas mot alla odds. I teorin är det subtropiska klimatet på ca 28 graders latitud inte optimalt för vinodling. Men variationen i topografi och mikroklimat gör att det ändå finns platser där druvor med framgång kan odlas.

“Många vinodlingar är placerade på 500-1000 meters höjd eller mer, vilket ger den syra som är vital för kvalitetsviner.”

För att möta de speciella klimatförhållandena har man också genom tiderna utvecklat särskilda odlingstekniker som lever kvar. I det månlika landskapet på ön Lanzarote är plantorna exempelvis placerade i gropar i jorden (hoyos) med omgivande stenmurar (abrigos) som skyddar från vind och samlar in det lilla regn som faller. Askan från vulkanutbrott är också till hjälp eftersom den skapar ett täcke som bibehåller jordens fukt och skyddar mot erosion.

Trendigt med vulkanviner

Vulkaniska viner är ett trendigt fenomen i samtiden, men traditionen att odla druvor i närheten av vulkaner är uråldrig. Och det finns onekligen något suggestivt i tanken på vin som fötts i närheten av lavaspottande berg. Den vulkaniska jordmånen innehåller en stor variation av mineraler, och även om kopplingen mellan mineraliteten i jorden och smaken i vinet inte är vetenskapligt belagd, så tenderar viner från vulkanisk mark att ha något extra: sälta, fräschör och en nästan vibrerande nerv som minner om deras ursprung.

“Romantik eller geologi, uttrycksfullheten går inte att ta miste på.”

De kanariska vinerna har gjort en lång resa under bara några decennier. Under 90-talet fick de första vinerna ursprungsmärkning. På den största ön Teneriffa finns fem DOP-områden (Denominación de origen protegida): Abona, Tacoronte-Acentejo, Valle de Guimar, Valle de la Orotava och Ycoden-Daute-Isora. Öarna El Hierro, Gran Canaria, La Gomera, La Palma och Lanzarote har en DOP vardera.

Stor bredd i stil

Olika mikroklimat och jordsammansättning i områdena ger stor bredd i nyanser och stilar. Teneriffa står för den största delen av produktionen och exporten, och är dessutom hem till Europas högsta vingårdar belägna på sluttningarna av den aktiva vulkanen tillika Spaniens högsta berg Pico del Teide. Statliga och EU-initierade insatser visar idag en stark vilja att främja regionens vinproduktion. Tillämpandet av single vineyard-tillägg (”vino de parcela”) är ett exempel på ett kvalitetsarbete som möjliggör för producenter att visa upp enskilda vingårdars karaktär på ett helt nytt sätt.

En ögrupp värd att utforska

Den kanariska vinvärlden är idag inbäddad i kontraster – med ett starkt driv in i framtiden, och djupt färgad av tidigare generationers enträgna arbete. Så vill du utforska något annat än charteruniversumets enkelhet, bekvämlighet och likriktning på din nästa tripp till solen, så bjuder öarnas vinkultur på raka motsatsen: komplexitet, utmaningar och säregenhet. Ja, kanske rent av lycka.

I Sverige kan du få tag på viner från Kanarieöarna genom Johan Lidby, Wine Trade, Handpicked Wines och Happy Dog.

*Insulae canariae ”hundöarna” på latin. Namnet kommer från de stora hundar som en gång fanns på öarna.