Montalcino – vinälskarnas högborg

Vägen som ringlar sig fram från Siena till Montalcino omges av böljande kullar och rader med ståtliga cypressträd. Här och där ligger ett typiskt toskanskt stenhus, som med sina jordnära färger blir en naturlig del av det vackra landskapet. Inte för intet är den imponerande Orcia-dalen en del av Unescos världsarv. Det är till och med vackrare än på vykorten som säljs i de lokala tobaksaffärerna och här behövs inget instagramfilter.

”Montalcinoborna har alltid varit stolta över sin omgivning. Det är därför man behållit så mycket skog och inte bara planterat vingårdar. Jag hoppas det fortsätter så”, säger vinproducenten Stella di Campalto.

Den biodynamiska gården bär hennes namn. Den ligger ett stenkast från det välbevarade benediktinklostret Sant´Antimo. Stella di Campalto kom till Montalcino 1995. Det första hon gjorde var att renovera gården som hade varit övergiven i över femtio år.

”Jag bodde i Milano men det var något med den här platsen som gjorde att jag till slut valde att stanna”, berättar hon.

Utsikten från hennes vingårdar sträcker sig nästan hela vägen fram till havet som ligger fyra mil bort. Den ljumma havsbrisen gör att vinrankorna klädda i höstskrud vajar i vinden. I bakgrunden vakar den sovande vulkanen Monte Amiata som skyddar mot kalla vindar från norr. På toppen av en femhundra meter hög kulle i denna gröna oas ligger den pittoreska lilla medeltida byn Montalcino. Här kan man strosa bland trånga gränder och ta en espresso på byns små torg. Eller gå till byns högsta punkt, la fortezza, som är ett medeltida försvarsfort som gjorts om till en välsorterad vinbar. Här finns hundratals brunello att välja mellan.

Den känsliga druvan sangiovese trivs i den karga jorden på Montalcinos mjuka kullar. Här ger druvan lagringsdugliga viner som säljs för dyra pengar runtom i världen. Men så har det inte alltid varit. Tvärtom. Montalcino var länge ett av de fattigaste områdena i Toscana.

”I Montalcino fick vi indraget vatten först i slutet på 1960-talet, det är svårt att förstå idag när vårt område är så välmående”, berättar Roberto Terzuoli från den lilla gården Sassodisole.

Hans familj flyttade inte in till städerna när den italienska industrin satte fart efter andra världskriget. Till skillnad från många andra. På den lilla gården gör Roberto idag en liten produktion av hantverksmässiga Brunello di Montalcino. Det före detta stallet har gjorts om till provningsrum för de besökare som vill förkovra sig i gårdens viner. Vinet Brunello di Montalcino föddes i mitten av 1800-talet. Det var Clemente Santi, som ville göra ett lagringsdugligt vin på den svårtämjda druvan sangiovese. Han lyckades. Men det blev ingen storsuccé. I alla fall inte just då. I början av 1960-talet fanns det endast en handfull producenter som gjorde Brunello di Montalcino. Det var först på 1980-talet, när utländska investerare fick upp ögonen för området som man lyckades nå en internationell publik. Det är lätt att glömma bort vilken otrolig resa Montalcino gjort på så kort tid. Idag är vinerna från Biondi Santi efterfrågade samlarobjekt.

Dagens Montalcino är en annan historia. De dryga tvåhundra gårdarna är en blandning av stora, små och familjeägda producenter. Gemensamt är att de alla satsar på kvalitet. Även vinturismen ökar för varje år. En av de mest populära vingårdarna som erbjuder viner av klass, glamoröst boende, golfspel och elegant restaurang är Castiglion del Bosco. Det är modeikonen Ferragamo, som står bakom projektet.

“Det har alltid varit min önskan att om jag någonsin kom in i vinbranschen skulle det vara i Montalcino. Först därför att Brunello di Montalcino är det mest prestigefyllda i Italien, för det andra för den orörda skönheten”, berättar Massimo Ferragamo.

Han letade egentligen efter något mindre men när han besökte Castiglion del Bosco förstod han potentialen.

”Vingårdarna har en perfekt exponering. Jag tvivlade inte en sekund på att det var den perfekta platsen för mig”, säger han.

Även Francesco Ripaccioli, sedd som en av Italiens mest lovande unga vinmakare, bestämde sig för att öppna ett lyxigt lanthotell på gården Canalicchio di Sopra. Det ligger inbäddat bland vinfält och olivlundar. När man väl kommer hit är det svårt att ge sig av. Här kan man bada i någon av de två poolerna med saltvatten, dricka gårdens brunello och sova gott i fluffiga sängar. Inne i själva byn Montalcino finns det enklare små hotell och restauranger där det känns som att tiden stannat. Femtiotalsmöbler, ofta täckta med broderade dukar, enkelt men trevligt boende och genuin god traditionell mat erbjuds till exempel på det lilla familjeägda hotellet Il Giglio.

De flesta gårdar tar emot besökare. En favorit är den ekologiska gården Col d´Orcia. Här får man en rundtur bland enorma ekfat och det är inte ovanligt att greven Francesco Marone Cinzano kommer förbi i egen hög person och säger hej. I gårdsbutiken kan man botanisera bland äldre årgångar av Brunello di Montalcino och gårdens egenproducerade pasta och honung.

Montalcino har bytt ut arbetarkängorna mot blankare skor men utan att förlora sin identitet. Det är en genuin plats att resa till när man vill njuta av Toscana när det som allra bäst.