Motsägelsernas monopol – inköpsprocessen

Policyn för inköp på Systembolagets hemsida säger att sortimentet ska byggas märkesneutralt, likabehandlande och transparent och utan att man som monopol utnyttjar sin dominerande ställning. Enligt konkurrensrättsliga regler måste Systembolaget agera icke-diskriminerande vilket innebär att såväl små som stora leverantörer ska ha samma möjligheter till tillträde till marknaden. Strikt märkesneutralitet är ledordet i den offentliga policyn för inköp, men hur väl efterlevs detta i verkligheten?

Godtyckliga urvalskriterier

Utöver bolagets fasta sortiment, vars inköpsprocess med offerter och blindprovningar är rätt så linjär, så erbjuder Systembolaget även de tillfälliga sortimenten TSE och TSV. Dessa tillkom som ett sätt att få in mer nischade produkter i sortimentet, en slags anpassning till nya konsumentmönster. Här presenteras ofta den enda chansen för mindre importörer, vars volymer inte passar in i ordinarie offertförfrågan, att erbjuda sina produkter.

Sedan 2019 kan inköparen neka en producent vid inspel/offert i TSE/TSV om produkten inte anses konkurrenskraftig. Detta kan låta klart och tydligt men är i praktiken en ganska vag princip som ansvarig inköpare kan tolka fritt. I slutändan är det inköparen, tillsammans med kategorichefen, som avgör vad som ska tas in. Vi har pratat med flertalet importörer som fått avslag på viner som har väldokumenterad renommé av journalister runtom i världen, med motiveringen att kvalitet eller etablering internationellt är bristande. Vissa importörer har gått så långt som att stämma Systembolaget för brott mot konkurrenslagen och märkesneutraliteten, dock utan något lyckat resultat.

Ett annat problem som många importörer nämner, är långa svarstider eller helt och hållet uteblivna svar på inspel efter otaliga mail. Något som är ett stort problem just när det handlar om produkter som finns i begränsad mängd och där tid i strikt mening är pengar. Upplevelsen av att vissa importörer blir favoriserade har dessutom påpekats flertalet gånger. Något som är svårt att bevisa konkret, även om inköpsstatistiken talar sitt eget språk här. Sammanfattningsvis, att en enda inköpare – hur kompetent denna än må vara – är ansvarig för ett helt vinlands alkoholinköp, kan tyckas orimligt både vad gäller arbetsbelastning och möjlighet till ett balanserat urval.

Märkesneutralitet – men bara ibland

När Sverige 1995 gick med i EU fick vi, genom ett undantag och mot särskilda villkor, möjlighet att behålla vårt statliga alkoholmonopol. Vid denna tidpunkt fanns inga tillfälliga släpp, och riktlinjerna kring transparens och likabehandling var lättare att efterleva genom det ordinarie inköpsförfarandet. I takt med att TSE och TSV under senare år har vuxit sig större har insynen i arbetsförfarandet blivit allt mindre.

TSE-inköpen sticker särskilt ut när det gäller inköpsprocessen. I själva naturen av TSE ligger att det inte kan vara märkesneutralt, då det erbjuder exklusiva produkter i liten volym. I denna inköpsprocess sker provningarna öppet, och producentens rykte spelar stor roll i urvalet. Trots flexibiliteten i jämförelse med det ordinarie sortimentet, så gynnar de tillfälliga släppen därför fortfarande i mångt och mycket de redan etablerade varumärkena, stora som små. Något som är förödande inte bara för enskilda importörer men även för mångfalden.

Hur rimmar allt detta med bolagets grundläggande principer för sortimentsbyggandet? Enligt Fredrik Arenander, inköpschef på Systembolaget, så är märkesneutraliteten inget krav som åligger Systembolaget som statligt företag. Däremot är den ”i mycket, men inte allt, en konsekvens av kraven på transparens, objektivitet, icke-diskriminering och likabehandling som ställs på oss av EU”. Finstilta skillnader i ordval som ger upphov till fler frågor än svar. Motiveringen för undantaget vad gäller TSE är paragrafen som säger att “inköpsprocessen ska vara situationsanpassad” – ett luddigare sätt att säga ”i praktiken får vi göra lite hur vi vill”. För vad är det för poäng med att ha en policy om den inte efterlevs?

Alternativet

Som alltid är det lätt att sålla sig till hatarna eller älskarna istället för att se på frågan nyanserat. Importörer som kämpar för sin överlevnad vill naturligtvis se sina produkter på monopolets hyllor. Att upprepade gånger få avslag kan lätt leda till att man börjar kritisera systemet (i detta fall Systemet) som sådant. Gränsen till att bli rättshaverist är hårfin. Därför är det viktigt att fråga sig hur det skulle se ut utan tillfälliga släpp i monopolets utbud. De flesta vinälskare håller nog med om att detta sortiment i många fall är det enda hoppet i ett i övrigt ganska slätstruket urval. Och de flesta importörer håller nog med om att möjligheten att få ett tillfälligt släpp är bättre än att inte alls kunna vara med i spelet. Och skulle inte detta utökade sortiment finnas, så skulle bolaget gå emot ett annat av sina huvuduppdrag, nämligen det att se till kundernas efterfrågan.

I slutändan, hur Systembolaget än gör kommer de att få kritik. Kanske just för att de försöker stå med en fot i varje läger: att både vara den fyrkantiga byråkratiska institution man alltid varit, och samtidigt öppna upp för rådande konsumentkrav och försöka stävja konkurrens från näthandlare. Resultatet blir en slags schizofren verklighet där man varken är det ena eller det andra, och där policy motsäger praktik.

Och om Systembolaget inte fanns alls då? Många menar att det snabbt skulle ersättas av stora matvarukedjor som står för mainstreamutbudet och att små nischade butiker skulle vara överrepresenterade i stora städer. Genom detta, menar man, skulle tillgången till alkohol bli mindre demokratisk än den är idag. Ett ganska märkligt argument – det handlar om alkohol, inte tillgång till vård eller skolgång. En viss typ av ”orättvis” dynamik hör givetvis till när marknadskrafter styr, detta är ingen nyhet och rör fler områden än alkohol. Men det som framförallt glöms bort här är den möjlighet att beställa alkohol fritt online som skulle finnas vid slopandet av alkoholmonopolet.

Systembolaget borde, så länge det fortsätter att existera, efterleva de principer de själva stoltserar med: märkesneutralitet, likabehandling och transparens. Istället finns idag ett stort utrymme för motsägelser, frågetecken och otydliga arbetsmetoder.

Källor:

https://www.omsystembolaget.se/om-systembolaget/foretagsfakta/policyer/policy-for-inkop-av-drycker/

https://www.omsystembolaget.se/salja-med-ansvar/ansvar-for-produkterna/inkopsprocess/

FAKTARUTA:

Hur inköpen går till

• Fasta sortimentet:

För det fasta/ordinarie sortimentet presenterar Systembolaget offerter där man specificerar vilken typ av dryck som eftersöks. Offerterna baseras på omvärldsbevakning kring dryckestrender och tidigare års försäljning. Det rör sig om stora volymer eftersom lanseringen sker i hundratals butiker runtom i landet. Leverantörer skickar enligt förfrågan in varuprover som blindprovas och kvalitetsbedöms sensoriskt av en panel, varpå de prover som motsvarar efterfrågan köps in till lanseringen. Utöver offertförfarandet så kan även viner ”kvala in” i fasta sortimentet från beställningssortimentet, det sortiment som tillkom i samband med Sveriges EU-inträde.

• TSE, tillfälligt sortiment exklusivt:

I detta sortiment görs ca 2500 lanseringar per år och produkterna presenteras i upp till 40 butiker. Leverantörer kan löpande skicka ”inspel” till ansvarig inköpare som bedömer om produkten är värd att prova innan det slutgiltiga urvalet. Provningarna till TSE är öppna och pris och volym är förhandlingsbara parametrar. Inköpsprocessen till TSE är inte märkesneutral, tvärtom så är producenten viktig i bedömningen. Toppviner från väl ansedda regioner är attraktiva och internationellt anseende är ett av de tre krav som ställs vid urvalet. Begränsad tillgång och högre prisläge är två övriga. Leverantör eller storlek på producent ska däremot inte spela in.

• TSV, tillfälligt sortiment volym: 

TSV är ett relativt nytt sortiment där inköpsprocessen är mer formaliserad och produkterna når fler butiker. Kunden ser sortimentet på samma hylla som TSE, men den tilltänkta kundkretsen är något bredare. Här liknar processen mer den i fasta sortimentet: en offertförfrågan med allmänna krav på årgång, pris, volym och ursprung görs, och inköpet avgörs sedan i en blindprovning. Här sker ingen förhandling av pris eller volym. Även här spelar producentens anseende in och ibland görs en s.k. ”utökad konkurrensmässig bedömning”. Ofta är det tidigare TSE-lanseringar som hamnar här, eftersom dessa producenter redan är etablerade på den svenska marknaden.