Nyprovat – japansk superwhisky, IPA–experiment och rökbomb från Islay

Det här är en whisky som för mig blev en omedelbar kärlek första gången jag provade den – jag är svårt förtjust i hur finessrik och elegant den är, samtidigt med lysande koncentration och djup i smakerna. Jag känner en tydlig päronton i doften, dessutom en hel del marsipan, gula äpplen och en skön lite salt salmiakkänsla – tänk typ djungelvrål! – toppat av några flarn vit choklad. Alkoholen ligger på 45 procent vilket ger en lätt extraknuff i munnen och en lång skön kryddighet i svansen. En riktigt drömmig whisky som tyvärr brukar ta slut alldeles för fort.

Jag minns att jag smakade den här whiskyn första gången under ett besök på själva destilleriet (ahh, de saliga tider när man fick resa och uppleva…) för fyra fem år sedan och att jag redan då tyckte att den höll balansen snyggt mellan just experiment och klassisk elegans. Här samsas mogen apelsin, gula äpplen, ljus choklad, hasselnötter och lite ananas i fin harmoni. Whiskyn är ett samarbete mellan Glenfiddich och det lokala bryggeriet Speyside Craft Brewery där spriten slutlagrats tre månader på fat som innehållit IPA, vilket känns i den lite blommiga frukten som toppar anrättningen. Gott och kul!

Bunnahabhain är väl mest kända för sina orökiga whiskys men här har vi en pjäs som bär den Islaytypiska röken med framfusig tydlighet – här ryker det så det står härliga till, och det här är verkligen ingen timid sak som skäms för sig. Tvärtom, här snackar vi kraft, öppna spjäll och gott om tjära, lakrits, tobak, rostade nötter, choklad, torkad tropisk frukt och en nyans nymalen svartpeppar. I eftersmaken kommer en mjuk våg av vanilj och lite smörkola smygande och rundar av upplevelsen. Trots den påtagliga rökigheten tycker jag att den lyckas fint med balansakten och här finns både tjong och finess.