Operakällaren, tack och farväl!
Lästid: 5 minuter
Operakällarens prestigeuppdrag åt Kungahuset hänger på en skör tråd. När rekryteringen av kocken Daniel Höglander nyligen offentliggjordes så riktades strålkastarljuset åter mot hans arbete med finkrog i Ryssland under brinnande krig. Nu ställer sig alltfler frågan, är det verkligen lämpligt för en hovtraktör?
Hej då kära Operakällaren!
Jag räknar med att jag i och med denna text inte är välkommen tillbaka – och kanske är det lika bra.
Men minns detta:
Under dina senaste år med Viktor Westerlind vid rodret så var du underbar. Jag kommer särskilt att sakna det som en gång var Sveriges bästa julbord i landets vackraste matsal, där det också fanns ambitioner att knipa den där andra stjärnan.
Tack och farväl, det var en härlig resa.
Så. Låt oss backa bandet: I måndags stod det klart att kocken Daniel Höglander, ägare av tvåstjärniga Aloë i Älvsjö, blir ny kulinarisk ledare för Operakällaren. Ett besked som kom till Hovet först via pressmeddelandet som berättade om nyheten, samma besked som är kulmen av en tids stadigt ökande turbulens. Jag började ana oråd då flera av restaurangens nyckelspelare tidigt i somras plötsligt försvann. De källor jag hade kontakt med vittnade om hur trogen kökspersonal erbjöds omplaceringar i nattklubben och ett allmänt kaos. En ny vd hade börjat i samma veva, Oscar Durling.
Även Aloë-krögarna hade en stökig vår. I mars kunde vi här på Wine Table berätta om hur de varit involverade i restaurangen Drevå i Sankt Petersburg under två års tid, alltså samtidigt som Rysslands anfallskrig mot Ukraina. I sociala medier höjdes röster med löften om att bojkotta Aloë, Chez Rinos, Black Milk Gastro, Black Milk Sushi och Enjoy Bazaar. Uppdraget att driva restauranger för Diplomat-gruppen försvann under samma tid.
Med detta i backspegeln så var det många som höjde på ögonbrynen när det stod klart att Daniel Höglander nu skulle basa över köket på anrika Operakällaren. ”Blir det borstj och smetana på menyn, nu?” var en kommentar. ”Har ledningen på Nobis bott under en sten?”, undrade en annan. ”Må deras julbord stå tomma” skrev en tredje person på Operakällarens Instagram.
På sina håll så hyllades också rekryteringen.
Det största problemet just nu är väl mörkläggningen av själva arbetet i Ryssland. Jag mejlar Oscar Durling (han vägrar ge telefonintervjuer) och frågar om det inte kan anses som att Operakällaren legitimerar Aloë-krögarnas arbete i Ryssland.
”Att Daniel inte på något sätt sympatiserar med Ryssland var en självklar och avgörande fråga som klargjordes innan rekryteringen påbörjades. Daniel har aldrig ägt en restaurang i Ryssland och inga ekonomiska transaktioner har förekommit. Han har inga åtaganden i landet” skriver han.
Jag lyfter i ett vändande mejl till Oscar att sympati och handling är ju två helt vitt skilda saker. För det går inte att sopa undan handlingen, det vill säga arbetet i Ryssland, under mattan – även om artiklar och sociala medier-inlägg har raderats.
Enligt en (numer raderad) artikel som publicerades i mars i den ryska tidningen Sobaka.ru så är den ryska restaurangen Drevå ”i partnerskap” med Daniel Höglander. På Drevås (numer raderade) Instagram-inlägg står det att Daniel själv ska vara på plats för att ”personligen välkomna” gäster till öppningen den 22 och 23 mars. Han ska ha varit “brand chef”, är det något man ger bort gratis?
Jag har mycket svårt att tro att det inte finns en ekonomisk transaktion emellan Drevå och Aloë och jag skriver till Durling och frågar hur han styrker det. Skulle Daniel Höglander själv ha betalat för sina flygbiljetter för att åka och ”hjälpa till”? Durling återkommer inte med något bevis för att transaktioner inte skett.
Problemet är att Höglander vägra svara på frågor. Eller i telefon. Han kurerar sitt kommentarsfält på Instagram så att det bara ligger positiva kommentarer kvar. Han skrev i våras när det begav sig ett brandtal om hur folk är ute efter att smutskasta honom när det kanske enklaste hade varit att “come clean”, falla platt och erkänna att pandemin satte krokben för hans verksamhet och det här var enkla pengar in (eller hur det nu var).
I uppdraget som köksmästare för Operakällaren så ingår det att laga alla officiella middagar åt Kungahuset (för fler än 150 personer oftast). Hitintills i år så har Operakällaren ombesörjt tre statsbesök (från Frankrike, Finland och Danmark). Flera källor och hovets informationschef Margareta Thorgren bekräftar att den ukrainske ambassadören varit gäst på några av de officiella middagarna.
Hur sjutton ska diplomatin falla ut nästa gång?
Tja, näst på tur i den kungliga kalendern är Nobelmiddagen den 11 december, alltså den traditionsenliga middagen som kungafamiljen ger för Nobelpristagare (dagen efter Nobelbanketten). Margareta Thorngren uppger att hon i dagsläget inte vet vem som ska laga den. Om det inte blir Operakällarens kök så är det ett helt nytt historiekapitel som skrivs.
Kanske gör Hovet bäst i att helt enkelt ringa in Viktor Westerlind som redan kan menyn?