Pinot noir – en känslig elegant!

Annons

Med sitt tunna skal, känsliga sinnelag och småvuxna storlek är pinot noir vinvärldens snöflinga. Jämfört med kralliga kusiner och storebrorsor som cabernet sauvignon, malbec eller syrah kan den framstå som en bräcklig lättviktare.

Pinot noir ger viner som ofta beskrivs som eleganta, smala, sensuella, feminina, flörtiga, parfymerade – ja, ni hör ju. Även vinvärlden är fånge i ett toxiskt och patriarkalt språkbruk, som ofta återkommer både i professionella sammanhang och bland amatörer i vinforum på nätet. Och hur kommer det sig att det är övervägande manliga vinälskare som hyllar kraftfulla viner från Bordeaux, Ribera del Duero och Napa Valley?

Jag själv började intressera mig för vin på allvar i höjd med amarone-boomen i 00-talets början. Det var ett intresse jag delade med min far, född 1936, och min dåvarande hyresvärd i New York, en machoanstruken skulptör som hävdade att han var barndomskompis med Robert De Niro. Vi var rörande överens om att amarone stod högst upp på vinolympiadens prispall.

Men trenderna svänger snabbt. I och med genomslaget för filmen ”Sideways” fick såväl ett annorlunda, mer neurotiskt och intellektuellt mansideal som druvan pinot noir popkulturell upprättelse. Muskler, styrka, alkoholhalt och allmän machoattityd rasade på börsen, liksom vingurun Robert Parkers hundragradiga poängskala, som ofta dömde till förmån för alkoholstinna, fruktdrivna och tanninrika smakbomber.

I dag ifrågasätter få pinot noirs kvaliteter. Att många av världens dyraste rödviner kommer från pinot-regionen Bourgogne talar sitt tydliga språk. Prisstegringen brukar sägas bero på två saker, att druvan är så svårodlad och kräver ett gediget vingårdsarbete är den ena, det växande vinintresset i kapitalstarka delar av Asien den andra.

Och då har vi inte ens talat om druvans betydelse i Champagne, där den tillsammans med chardonnay och meunier ingår som ingrediens i många av de främsta husens cuvéer – eller tar över helt, som i en blanc de noirs.

Pinot noir är med andra ord underbar och älskad av alla. När producenterna i Bordeaux sitter på ett växande vinberg som blir allt svårare att sälja till forna glansdagars priser kan bönderna i Bourgogne inte på långa vägar möta marknadens behov. Som konsumenter tvingar plånboken oss att rikta blickarna åt annat håll, mot Jura, Alsace och Loire, Tasmanien, Nya Zeeland, Kalifornien, Oregon, Baden, Pfalz, Ahr, Chile – står det dessutom blauburgunder, spätburgunder eller pinot nero på etiketten är chansen ännu större att göra fynd.

Men varför är då pinot noir så knepig att odla? Till att börja med mognar den tidigt, vilket gör den utsatt för frost i svala klimat och svår att odla i varmare klimat, där den kan ge övermogna, syrafattiga viner med syltig karaktär. Men med sitt tunna skal är den känslig såväl för hetta som för regn och kyla. Dåligt väder kan slå ut stora delar av skörden, eller ge snipiga och omogna viner.

Och även när man lyckats bärga skörden in i vineriet fortsätter pinot noir att trilskas. Den är känd för att ge lätta, fruktdrivna viner med behärskade tanniner, men har samtidigt potential att ge viner med både kraft och djup. Här gäller det att hitta rätt balans, så vinet varken upplevs som tunt och karaktärsfattigt eller som överextraherat och överfatat.

Men när det blir rätt är resultatet helt enkelt magiskt. Och då kan vi kasta alla gamla utdaterade, könskodade termer överbord och bara njuta av komplexiteten och längden i en riktigt bra pinot noir.