Sju syndigt goda viner

Väl nedsjunken på uteplatsen med ett efterlängtat glas vin framför mig, försöker jag åter samla tankarna och ge några väl valda tips inför lanseringen av små partier nu på fredag 7 juni. Att samla tankar över ett glas vin är något jag känner ger mig kraft och upplysning för dygden har jag platt försummat, som romanen om Lasse Lucidor av författaren och tänkaren Torbjörn Säfve benämner det. Dygd i en mer allmängiltig mening är väl heller inte något eftersträvansvärt i vår sekulariserade tideräkning, även om den fjärde kardinaldygden om måttfullhet borde ges viss uppmärksamhet i Systembolagets modell om kvalitet kontra kvantitet. Om dygdens 7 antagonister, Högmod, Girighet, Vällust, Avund, Frosseri, Vrede och Lättja istället skulle representera de viner jag valt från Systembolagets kommande lansering, i just måttfulla antal flaskor, skulle det se ut något så här:

Högmod är väl knappast något man kan beskylla det grekiska vinarvet för. I antikens Grekland straffade gudinnan Nemesis sådana självhävdande handlingar som gick över gränsen för det rätta måttet, det passande. Passande är dock det grekiska vinet Moschomavro för sommarens roliga vinprovningar. Blinda detta på din granne och se reaktionerna. Jason Ligas ligger bakom detta vin som har haft syskon i små partier tidigare. Assyrtiko och Xi-Ro har vi bekantat oss med och nu på fredag släpps även det vita vinet Roditis. Moschomavro, som även är druvan, är ett vin med just röd/orange färg, doft av lingon, tranbär, rönnbär och lite jordgubbe. Jag får känslan av ett orangevin, friskt och gott, helt torrt och fullsmockat av syrliga röda bär, pomerans och kryddighet med en läskande syra som avslut. (Nr 94005, 219 kr, Grekland, Makedonien, 396 fl)

Girighet som i att roffa åt mig alla flaskor av Pomologiks Ingrid. OK, det här är visserligen inget vin, men det är en svensk lokal produkt som kallas cider gjort på svenska äpplen. Ingrid Marie är råvaran, ursprungligen från Danmark men kanske mest känt som det typiska svenska juläpplet. Cidern (eller ska man hellre säga frukt Pet-Nat?) är gjord på 100 % Ingrid Marie som gått primärjäsningen på ståltank och kolsyrejäsning på flaska. Här finns inget tillsatt socker och inget svavel, så naturligt det bara går. Lite större bubblor och mer sediment i flaskan gör inget för min del, det här är en skön törstsläckare till lite chark eller picknickmat. (Nr 11815, 97 kr, Sverige, 375 fl)

Vällust finner jag i vinet Tarot. Grenache från Australien erbjuder ljust röd färg med en josigt inbjudande doft av jordgubb och hallon. Ett komplext vin i sin enkelhets klunkvänliga stil. Pepprighet, anis, viol/lakritstoner och mynta backar up den röda frukten. Visionärbröderna Dylan och Justin Fairweather på mikrovineriet Alpha Box & Dice i McLaren Vale, South Australia ger vinerna namn och personlig prägel som utgår från alfabetet i sann David Fincher anda, fast i omvänd ordning. Jag spår succé! (Nr 91278, 149 kr, Australien, 2400 fl)

Avund på de som fått möjligheten att göra vin på Etna. Girolamo Russo i egenskap av Guiseppe Russo gör det med bravur och vulkanjorden avtecknar sig så tydligt och poetiskt i hans viner. Här är det Nerello Mascalese som är kapten och Nerello Capuccio flygvärd och vi cruisar över Etna på riktigt nära håll. Ren röd vacker färg, syrliga bär, tranbär, lite fat, rökig mineralet men framförallt den umamistinna känslan av, tänk köttbuljong, från vulkaniska jorden. Kryddigt avslut, torra tanniner mot läskande syror i bra längd. (Nr 92257, 199 kr, Italien, Sicilien, Etna, 2400 fl)

Frosseri kan endast beskrivas som ett vin man vill hälla i sig utan begränsningar, måttlighetsmantrat till trots. Belle Naturelle, Alwin Jurtschitschs naturbarn, är ett sådant vin och att det är Grüner Veltliner från Österrike gör ju inte saken sämre. Alwins viner börjar bli omåttligt populära på andra sidan Atlanten, så att vi får 2400 flaskor till Sverige i år är inte illa, bara att applådera. Ljust gul i färgen, inbjudande flirtig doft, lite floral, vitpepprig med kryddor och torkad frukt. Liten skalsträvhet i munnen ger struktur åt en grönfruktig, apelsin- och päronkompottjos som man inte får nog av.
(Nr 96074, 159 kr Österrike, Kamptal, 2400 fl)

Vredens druvor... nej, det är inte ett vin från Monterey, det här vinet kommer från Mordor, eller som det heter på franska Domaine de la Mordorée. La Reine des Bois från Tavel i Rhônedalen är gjort på Grenache, Clairette, Syrah och Cinsault som balanserar och kompletterar varandra fint, inte bara i detta vin från trakten. En lite exklusivare och seriösare stil av rosé där färgen är mörkare än vad vi vant oss vid från ex. Provence. “Drottningen av skogen” har även gett smaken en djup och eldig karaktär, fylld av örter och mogna röda bär. Ett riktigt bra matvin till sommarens festbufféer, väl värt de några kronorna extra. (Nr 91231, 239 kr, Frankrike, Côtes du Rhône, Tavel, 600 fl)

Lättja är väl synonymt med legenden om Casanova? Författaren och äventyraren Casanova levde i Venedig men Il Rosé di Casanova kommer från Toscana. Giorgio Rivetti, mannen, myten och legenden bakom La Spinetta i Piemonte gör vin även söderut i landet. För sjunde året i rad presenterar han sin tolkning av det perfekta rosévinet. Och visst är det gott! Rödfruktig, lite sommarblommig och mineralstinn gör den inte mig besviken i år heller. Frisk syra, finstrukturerad tannin och en nästan orangerosa färg är utomordentligt aptitligt för både för öga och gom. (Nr 90076, 139 kr, Italien, Toscana, 4800 fl)

Musiken tystnar i mina öron, tystnaden utanför är bedövande och vinet i glaset är slut, nynnar …Se7en Se7en Se7en is my name Seven on the grandest scale And seven Still remain, yea, remain, innan jag kryper till kojs med drömmar om vin, David Fincher och Glenn Danzzzzzzzig!