Slovenien och ikonerna som satt orange vin på kartan

Annons

Här når jag byn Kojsko och vinområdet Goriška Brda som breder ut sig över Slovenien och italienska Friuli, där vindistriktet heter Collio Goriziano. När en stor böljande dal med vinrankor längs sluttningarna och cypresser som sticker rakt upp i himlen som gröna spjut visar sig förstår du varför det kallas Lilla Toscana. I fjärran kan du skymta de Julianska och Karniska alperna. När du kör de smala vägarna mellan vingårdarna kan du inte alltid vara säker på i vilket land du befinner dig i och vinbönderna har ofta marker i både Slovenien och Italien.

– När jag går på toaletten i källaren får jag meddelande av mobilen som säger Välkommen till Slovenien, säger Katja Ceolin på Dario Prinčič och skrattar.

Slovenien är ett land som härjats av krig från 1914 till 1991 har Brda tillhört Österrike-Ungern, Italien och Jugoslavien eller som Janko Štekar säger:

– Jag var född jugoslav, min farfar var italienare och mina barn är slovener, fast vi alla växt upp i samma hus.

Bo på en vingård

I just detta hus väljer jag att bo. Precis som i Italien är agriturismo en del av landsbygdskulturen och Kmetija Štekar som ligger på en höjd med utsikt över vingårdarna har några rum, frukost med ägg från gården och en grön pool utan klor, till grodornas glädje som gärna gör dig sällskap under simturen. Det doftar av lavendel, rosmarin och salvia och syrsorna tävlar om vem som kan välkomna dig högst. Lugnet lägger sig över dina axlar.

Jag hinner knappt ur bilen förrän jag finner mig i en vinprovning vid ett träbord under en pergola i kvällsljuset, tillsammans med den glada och ständigt skämtande Janko Štekar. När han väl sätter i gång finns det inget stopp. Plötsligt ser han en humla och skiftar ämne.

– Titta, dom är mycket bättre pollinerare än bin. De kan flyga redan vid sju grader, säger Janko och fortsätter berätta om nyckelpigorna. – De är som maskiner som äter alla löss. När de har sex ser det ut som en hel bordell på plantorna.

Etiketterna avslöjar att Kmetija Štekar gjort vin här sedan 1672 på gårdens 6,5 hektar. Hur många cuvéer det blir och vilka metoder Janko använder beror på år och skörd. Vi provar en makalös pinot gris från 2003 som legat under flor.

– Det är som roulette. Jag gör vin under flor eller med botrytis när druvorna säger åt mig att göra det.

Ikoniska vinmakare i Collio

Friuli och Brda har varit fattiga jordbruksregioner utan tillgång till bättre utrustning och därför har man traditionellt använt sig av andra metoder, som skalmaceration vilket skyddar det vita vinet mot oxidering. Josko Gravner var först med att gå från att göra vita friska viner till gamla traditioner. År 2000 släpptes hans första skalmacererade vita och samma år publicerades en artikel med rubriken ”Josko har blivit galen”. Men fler vinmakare tog efter. En av dem var Radikon.

– Pappa smakade på duvorna ribolla gialla och tyckte att de förlorade sin personlighet och aromatik som fanns i druvorna. Så han och testade att i stället använda skalkontakt precis som hans farfar gjorde, säger Saša Radikon.

Det är kraftigt skyfall när jag kommer till Radikons vingård som ligger på den italienska sidan i byn Oslavia. – Oj oj oj det här är crazy säger Saša oroat när han ser ut över dalen. För vinbönderna som arbetar naturligt betyder det extra mycket jobb.

Saša tog över gårdens 18 hektar när Stanislav (Stanko) gick bort 2016. Även om ikonen gått ur tiden lever vinerna vidare i samma anda med lång skalkontakt. Radikons mest kända viner ligger tre månader med skal och tre år på ekfat och de gör även fantastiska röda viner. När vi provar en merlot från 2007 som legat fem år på barrique och sex år på flaska, och doftar av mörk choklad och sherry, vaknar den för dagen trötta Saša plötsligt till liv.

– Det är så här jag gillar en merlot. Det här är mycket mer Radikon än merlot, säger Saša.

Ett stenkast bort ligger Dario Prinčič som började göra sina egna viner 1993. När han provade sina vänners vin som hade börjat experimentera med skalkontakt bestämde han sig för att göra detsamma.

– Jag tänkte, shit jag gillar det här bättre. Det jag har gjort är Coca Cola, det ger ingen mening, säger Dario.

Idag har han 13,5 hektar och hela familjen jobbar i vingården. Hans systerdotter Katja tar sig all tid i världen i vinkällaren, vi provar deras mest kända viner som trebez, jakot och pinot grigio från faten och hon skämtar om att han har alldeles för många cuvéer. Husets prestigevin Trebez Selection uppkom av en slump 2008 då skörden var så dålig att de samlade ihop allt de kunde rädda och gjorde ett enda vin.

– Det var vårt mest otursamma år men det visade sig ge vårt bästa vin hittills, berättar Katja. – Dario tänkte att om han gjorde sitt mest kända vin sitt sämsta år, låt oss se vad som händer om jag gör samma vin ett bra år.

Innan jag landar med blicken över Brda från balkongen hos Kmetija Štekar svänger jag inom Aleks Klinec i byn Medana vars mineraldrivna vin Ortodox fått vinvärlden att vända blicken mot Slovenien. Här började familjen göra vin redan 1918 och Alek är fjärde generationens vinmakare, med 50 år gamla vingårdar på de 7 hektaren vinmark. Vi sitter på terrassen och när han häller upp ett glas rött cabernet franc, lika ljus och elegant, med fina markanta tanniner som en nebbiolo tänker jag att Slovenien må ha gjort vin i århundraden, men de har också bara börjat.

Druvor i Brda/Collio

Pinot gris, sauvignon blanc, ribolla gialla, jacot (som lokalt kallas tokaj friulani), vitovska, verduzzo, malvasia, pinot blanc, riesling, chardonnay, merlot, cabernet sauvignon, refosco och cabernet franc.

.
Vill du läsa mer? Se fler utav Karin Ericsons artiklar här.