Sydafrikansk cinsault – revansch för en ratad druva

Annons

Låt oss först reda ut det här med stavning och uttal. Cinsault eller cinsaut är båda förekommande stavningar, den senare vanlig i Sydafrika. Vi väljer att skriva cinsault i den här artikeln. Uttalet då? ”Sänså” eller ”sinså” kan du få höra från olika personer – båda fungerar fint.

Cinsault är en druva som mognar tidigt, är värmetålig och motståndskraftig mot fukt, kan ge stora skördar och generellt kännetecknas av lägre syra och strävhet. Druvan är vanligt förekommande i roséviner och som blanddruva till grenache och syrah i röda viner från södra Frankrike.

I Sydafrika har cinsault historiskt kallats för hermitage och är tillsammans med pinot noir förälder till den inhemska druvan pinotage. Under lång tid, fram till 1970-talet, var cinsault den mest odlade blå druvan i landet och användes framförallt i röda blends.

– När jag bodde i Sydafrika 1997 sågs cinsault som en enkel druva som hellre användes till volym än kvalitet. Man spädde ut viner med cinsault för att den var billig och enkel att få tag på, vilket kallas för ”stretching the blend”. Druvan hade rykte om sig att ge en metallisk bismak och senare under min tid som inköpare på Systembolaget var jag skeptisk till viner som innehöll cinsault, berättar Madeleine Stenwreth som spenderat mycket tid i sydafrikanska vingårdar och är en av endast 394 personer i världen som kan titulera sig Master of Wine.

Vändpunkten kom 2009

En stor del av odlingsarealen av cinsault ersattes med tiden av populärare druvor såsom cabernet sauvignon och shiraz – som de sydafrikanska odlarna dessutom fick bättre betalt för. År 2009 kan ses som en vändpunkt då vinmakaren Eben Sadie lanserade Pofadder – en druvren cinsault från ett vingårdsläge i Swartland med gamla stockar.

Det blev startskottet för en renässans och revansch för druvan som initialt omfamnades av framförallt yngre producenter med fokus på hantverksmässigt framställda viner i regioner som Swartland, Stellenbosch, Darling och Paarl. Framgångsreceptet var att söka upp bortglömda vingårdar med gamla stockar, hålla nere skördeuttaget, extrahera varligt samt använda ekfat med försiktighet.

– Det har gått fort och kvaliteten på druvorna idag är en helt annan än för bara tio år sen. Endruvsviner på cinsault har en förtrollande parfym och intensitet i frukten utan att det blir tungt. Man hittar blommiga, örtiga toner och aromer av jordgubbe, hallon och körsbär. Många producenter vågar använda hela klasar och tillåter vinet att ha en råhet och direkthet. Det ger spännande och transparenta viner, säger Madeleine.

Enligt den senaste statistiken från sydafrikanska branschorganisationen SAWIS är cinsault nu den tionde mest odlade druvan i landet med totalt 1656 hektar. Trenden har varit nedåtgående under ett antal år. Det gör att producenterna nu måste konkurrera om det bästa druvmaterialet.

– Man ångrar nog att så många gamla cinsaultodlingar planterades om. Men det finns nu ett stöd från vinindustrin i Sydafrika i form av the Old Vine Project för att skydda gamla odlingar, varav många planterades så tidigt som i början av 1900-talet. Efterfrågan på de här vinerna växer runt om i världen och nu följer andra länder efter. Det kommer en hel del bra cinsault från södra Chile, berättar Madeleine.

Provningen – elva exempel på cinsault

För att ta tempen på sydafrikansk cinsault bjöd vi in till en provning på Tyge & Sessil i Stockholm. Medverkade gjorde Madeleine Stenwreth (Master of Wine), Maja Berthas (Wines of South Africa), Ludvig Blomberg (importör sydafrikanska viner) och Maximilian Mellfors (sommelier). De elva viner som provades blint var:

Waterkloof Seriously Cool 2015 (Theis Vine, BS 79737, 197 kr)
Van Loggerenberg Geronimo 2017 (Wine Rebels, privatimport )
Craven Cinsaut 2017 (Handpicked Wines, 90113, årgång 2019, 199 kr)
Alheit Flight of the Jackass 2018 (Nigab)
Mount Abora Saffraan Cinsaut 2015 (Wine Rebels, privatimport, 164 kr)
Badenhorst Ramnasgras 2017 (Vinovativa)
Sadie Family Pofadder 2018 (Lively wines)
Natte Valleij 2018 (Vintedge, lanseras hos Systembolaget i början av 2021)
Blankbottle Retirement at 65, 2018 (Divine)
Rall Cinsault 2017 (JPC Wines)

Kommentar till vinerna och provningen: Importör och artikelnummer (där det finns) anges i parantes för läsare som vill kolla upp tillgänglighet hos Systembolaget eller hos importören. Flaskan med Pofadder var tyvärr defekt. Samtliga viner är 100% cinsault, utom Blankbottle som även innehåller lite syrah och grenache.

________________________________________________

Vi bad några av provningsdeltagarna välja ut en favorit och dela med sig av sina noteringar.

Madeleine Stenwreth, Master of Wine

Badenhorst Ramnasgras 2017.

Mogna körsbär och friskt syrliga hallon med en blommig doft av rosenblad och torkade örter. Detta är ett vin som på ett smart sätt kombinerar seriositet i strukturen med en härlig saftig drickbarhet. Frisk och stram med ett skönt grepp i tanninerna och en underliggande fin stenig mineralkänsla som adderar ännu en spännande nyans. Representerar en stil av cinsault som definitivt bekräftar druvans potential att ge strukturerade, lagringsdugliga viner när den odlas på rätt plats och rankorna getts tid att bygga upp ett uthålligt rotsystem som har kapaciteten att kommunicera dess rätta kvaliteter.

________________________________________________

Maja Berthas, Wines of South Africa

Blankbottle Retirement at 65, 2018.

Seriöst och välgjort vin med silkiga tanniner och balanserad alkohol. Känns dock inte helt druvtypisk (vilket kan ha att göra med inblandningen av syrah och grenache). Smaken är fruktdriven med inslag av söta hallon, mogna tranbär, örter (såsom Fynbos/medicinalväxter), salmiak och en viss pepprighet. Det är läckdrucket och josigt, utan att för den skull uppfattas som överdrivet saftigt. Härligt och levande vin med stor utvecklingspotential som verkligen speglar vinmakarens personlighet och inriktning.

________________________________________________

Maximilian Mellfors, sommelier

Natte Valleij 2018.

Oj! Jenka! Intressant… Lätt pärlande känsla som andas levande, tillåtande vinmakning och ger omedelbar sväljreflex. Lite bittert avslut torkar upp och ger det här mjuka vinet ändå en viss stringens som gör det än mer läskande. Något brokigt bygge som vinner på charm. Gladvin. Trots den vilda känslan med lite brett är det bra längd som gör att vinet ändå står stabilt. Här har man tagit tillvara cinsaults vid första anblicken motsägande egenskaper av fruktflirt och återhållsamhet på ett väldigt inspirerande sätt. Pigg fruktighet ger direkt tillfredsställelse men det något oväntade avslutet gör att man ändå får anledning att tänka till.

________________________________________________

Ludvig Blomberg, importör

Flight of the Jackass Cinsault 2018.

I glaset en ljust tegelröd och något oklar uppenbarelse som lovar gott redan för ögat. Omgiven av lingon, blåbär och aromatiska örter tänker jag först skogspromenad, men det är mer dammig grusplan utanför dansbanan i Folkets Park. Som i sin tur ligger i en skogsglänta. Vi smakar på struktur före frukt, med stenig mineralitet, sandiga tanniner och en behagligt balanserad syra som ger fräschör och vitalitet utan att sticka ut. Den här vill jag dricka mycket av, ett kontrasternas vin som så ofta med cinsault. Skitigt och elegant liksom. Rustikt – och dansant.

________________________________________________

Richard Sigray, vinskribent

Craven Cinsault 2017.

Doft av örter, solvarm träbrygga och nötter. Aromer av röda vinbär, hallon och plommon. Här finns också en stenig mineralitet närvarande. Syrligt men det finns också en diskret sötma i frukten som dock aldrig blir kladdig. Markerade sandiga tanniner och ganska hög syra. Lite stum i mittpartiet men desto mer expressiv i avslutet som är långt och har viss komplexitet. Ett vin med hög energi – som både ger omedelbar drickglädje och möjlighet till kontemplation.

Tack till Tyge & Sessil och alla som var med och provade.

Text: Richard Sigray
Foto: Dan Lepp