Under Kalabriens sol – tradition, variation och långsam metamorfos

Annons

Regionen Kalabrien, belägen på Italiens allra sydligaste tåspets, gränsar mot Basilicata i norr och mot Messina-sundet och Sicilien i söder. Grekerna planterade de första vinrankorna här, och det sägs att det var Kalabrien som inspirerade dem att döpa södra Italien till vinets land “Oenotria”. Enligt sägnen firade atleter i de olympiska spelen sina segrar med vinet Krimisa – ett kalabriskt vin som finns än i dag och räknas som ett av de äldsta namngivna vinerna i världen.

Länge åtnjöt kalabriska viner gott rykte internationellt, men konkurrensen från utländska regioner och phylloxeran slog hårt under 1800 och 1900-talen. Sedan dess har vinregionen aldrig riktigt återhämtat sig. Kalabrien är en jordbruksregion, där spannmål, citrus och oliver står för de viktigaste delarna. Vinodlingarna i det bergiga landskapet är fragmentariska och vitt spridda. Produktionen är liten, bara ca 7% av närliggande ön Siciliens, och väldigt lite av denna produktion når utlandet.

Gaglioppo – den svarta prinsen

Av Kalabriens 12 DOC-appellationer är den mest kända Cirò – en av Italiens äldsta DOC. Vinet produceras mellan kommunerna Cirò och Cirò Marina och delar av kommunerna Melissa och Crucoli i nordöstra Kalabrien. Området sträcker sig 25 km längs den Joniska kusten. Klimatet är extremt hett med lerrika jordar som förmår att behålla fukten väl. Landet mellan hav och berg är kargt och torrt. De starka vindarna scirocco och tramontana är prövande, men de håller druvorna friska och få kemikalier behövs i vinodlingarna.

Under appellationen Cirò DOC kan rött, rosé- och vitt vin produceras. Mest kända är röda viner och roséviner baserade på den endemiska druvan gaglioppo, en tanninrik druva som bär släktskap med sangiovese och nerello mascalese. “Il principe nero”, “den svarta prinsen”, som den ibland kallas lokalt, ger strukturerade och komplexa viner. Ofta har de aromer av undervegetation, eukalyptus, medelhavsmacchia, balsamiska toner och jordiga element såsom järn. I det själsliga hemlandet Cirò, nära havet, kommer druvan allra bäst till sin rätt.

Utöver gaglioppo odlas även greco nero. Nerello mascalese och nerello cappuccio (vars ursprung brukar härledas till Sicilien) är ökat populära druvor och passar Kalabriens terroir väl. Vita viner görs bland annat på druvorna greco bianco, trebbiano toscano och malvasia bianca. Internationella druvsorter såsom chardonnay och cabernet sauvignon odlas i viss utsträckning.

Vägen tillbaka
Historiskt sett har Kalabrien ställts inför många utmaningar. Gränsandes i väster till det Tyrrenska havet och i öster till det Joniska havet har regionen varit föremål för erövringar ända sedan 700-talet. Feudalism, bonderevolter, dramatiska jordbävningar och massiv utvandring har lett till att Kalabrien hamnat efter på många plan. I Italiens fattigaste region har man haft fullt upp med att överleva och mindre tid att finkalibrera vinmakeriet, helt enkelt. Men mycket har hänt under de senaste åren, från den tid då Kalabrien mest var känt för bulkviner till dagens ökade kvalitetstänkande. Kanske har ni hört talas om Barolo boys men har ni hört talat om Cirò boys? Det är en grupp inom Cirò DOC-appellationen bestående av producenterna A’ Vita, Sergio Arcuri, Cataldo Calabretta, Tenuta del Conte, Assunta dell’Aquila, Cote di Franze, Vigneti Vumbaca, Rocco Pirito och Francesco Fezzigna, som 2010 enades under visionen att producera ekologiska viner utan tillsatser och med en stark egen identitet. Ett exempel på den nya våg av vinmakare som håller på att omvandla Kalabriens vinvärld.

Stark identitet och unika smaker
Vilka är kalabriska viners styrkor? Jag ställde frågan till Cataldo Calabretta  en småskalig vinmakare från Cirò. Han börjar med att citera författaren Mario Soldati som kallade Kalabrien “ett litet kompendium över Italien” redan 1975. Trots att vinproduktionen är liten, så är Kalabrien en av de italienska regioner med störst mångfald vad gäller geologi och druvsorter (över 200 st!). Just i detta ligger fascinationen, säger Cataldo. I området Cirò äger de allra flesta familjer en vingård, berättar han. Det sägs att den första frågan människor ställer varandra när de träffas är ”hur mår vinrankorna”? Först efter det kommer frågor om familjen. Cataldo beskriver rosévinet från Cirò som ett av de bästa rosévinerna i Italien och som en viktig del av kalabrisk vinkultur. Vinet har en egen stark karaktär och är på intet sätt en imitation av provensalsk rosé. Framtiden för kalabriskt vin, menar Cataldo, ligger i att hålla på den egna identiteten och inte falla för tillfälliga modeflugor. Att tro på sitt eget värde och skapa en framtid för sig själva.

Armando Susanna, en av ägarna till Cantina Enotria som grundades 1974, är entusiastisk över den våg av förändring som har skett: med små, ofta unga producenter som alla berättar skilda historier med en gemensam röst. Cantina Enotrias vision är att producera viner som är starkt förankrade i platsen och som ger uttryck för Kalabrien och det kalabriska folket. Armando menar att gaglioppo ger nischade viner, viner för vinkännare. När vinerna görs i linje med sin verkliga identitet blir de som allra bäst och kan bli förstådda och uppskattade.

Raffaella Ciardullo från det lilla familjeföretaget Tenuta del Travale  beskriver Kalabriens unika natur och betydande historia som dess styrkor. Floran och faunan är komplex och ger liv till olika jordmåner med speciella drag. Området är fortfarande mycket vilt, glest befolkat, och ännu mindre känt – vilket å ena sidan är dess fördel. Vinerna, menar Raffaella, är resultatet av den all denna magi, kombinerad med de senaste årens framsteg inom vinmakarteknik. Enligt Raffaella lyckas kalabriska viner ständigt förvåna med sin oväntade karaktär, både på en nationell och internationell nivå. Väldigt olika emellan varandra, i slutändan etsar de sig fast i minnet med sin oefterhärmliga smak. Raffaella har starka förhoppningar om kalabriska viners framtid och tror att de inom kort kommer att bli uppmärksammade för sina verkliga kvaliteter.

Fantastiska möjligheter – och många utmaningar
Urgamla traditioner och en uppsjö av inhemska druvsorter. En ren och oförstörd natur som ger förutsättningar till produkter av hög kvalitet och minimalistiskt vinmakeri. En ny generation vinmakare med nya visioner. Förändrad attityd och nyfikenhet hos konsumenter. Förutsättningarna är goda och möjligheterna oändliga. Men utmaningar finns, och inte bara ekonomiskt utan även vad gäller vinmakeriet. En utmaning är att få tanninerna i regionens flaggskeppsvin Cirò att bli mjukare – något som i synnerhet är viktigt i samband med kalabriens kryddstarka mat. Att låta vinet vila länge är ett sätt att balansera tanninerna. Enligt regelverket krävs 2 års lagring för Cirò riserva, men många producenter väntar idag tre eller fyra år innan de släpper sina viner. Den nya vågen av vinmakare har lärt sig att tämja den vilda svarta prinsen allt bättre, vilket har lett till mer balanserade viner med god lagringspotential.

Cirò är ett vin som kräver tid och tålamod, något som inte alltid går i linje med marknadens behov av snabbhet och lätthet. Precis som Kalabriens karga landskap varken är insmickrande eller lättillgängligt, utan snarare fascinerande och krävande – så är också dess viner djupa och originella och behöver förstås på rätt sätt. Och det är precis så de ska fortsätta att vara.