Vin från Etna – hur står det till på Sicilien?
Lästid: 5 minuter
Etna har snabbt blivit en av världens mest omtalade vinregioner. På kort tid har vinerna från vulkanen nått stor framgång, men rusningen till Etna riskerar kvaliteten enligt Wine Tables Åsa Johansson. Så, hur står det egentligen till med vin från Etna på Sicilien?
En framgångssaga
Etnas framgångssaga har gått snabbt. Från att i princip ha varit en helt bortglömd vinregion, började en grupp producenter i början på 2000-talet att återuppta produktionen på den sicilianska vulkanen. Siffrorna talar för sig själva: 2005 var det en handfull producenter på Etna, idag är vingårdarna cirka 200 stycken. De första pionjärerna hade en vision och tog en risk genom att investera i en region som då var helt okänd. Idag är de oroliga för Etnas framtid, och jag förstår dem.
– Allt var en utmaning för oss. Från att förstå hur man skulle arbeta i vingårdarna på vulkanen till att hitta arbetare. Att sälja vinerna var verkligen en ansträngning eftersom ingen visste vilka vi var. Det var inte lätt, men vi hade så mycket passion att vi inte kände oss trötta av allt arbete som krävdes. Frågan är hur vi ska ta oss in i framtiden utan att förlora det fina rykte vi byggt upp under de här åren, säger Michele Faro från gården Pietradolce.
Först med vin från Etna
Michele var en av de första att börja göra vin på Etna i början på 2000-talet, tillsammans med gårdar som Benanti, Girolamo Russo, Graci, Salvo Foti och I Vigneri, Terre Nere, Frank Cornelissen, Tenuta di Fessina och Passopisciaro. Alla gör de fantastiskt goda viner.
– Pietradolces första årgång var 2007 och vi gjorde 3600 flaskor av vårt vin Archineri. Det var väldigt svårt att sälja vinerna. Ingen kände till Etna och internationellt föredrog man strukturerade viner, med mycket färg och frukt. Direkta motsatsen till de eleganta vinerna från vår svarta vulkaniska jord och höga höjder. Lyckligtvis har det förändrats sedan dess, berättar Michele.
Marknaden vänder
År 2010 vände dock marknaden och Etna började få uppmärksamhet i media och allt blev mycket lättare. Men med framgång kommer också en fara och idag är situationen kritisk för Etnas framtida rykte. Det pågår en guldrush med nya vingårdar och stora utomstående investeringar.
Det märks nu en stor skillnad i kvalitet. Den gamla skolan, det vill säga de tiotalet vingårdar som startade vinrenässansen på Etna och självklart flera av de yngre, fortsätter att fokusera på kvalitet. Samtidigt spekuleras det om vinster och kostnader. Det har dessutom producerats viner av lägre kvalitet och till och med defekta viner. Något som märktes under förhandsprovningarna av Etna DOC och under eventet Contrade dell´Etna. Alltför många viner höll faktiskt inte måttet för den standard som man förknippar med vulkanen.
Utmaningarna
Enligt Marco de Grazia, från gården Terre Nere, är guldrushen till Etna en av vinregionens stora framtida utmaningar.
– Faran idag är att stilen, kvalitén och priserna på vinerna varierar kraftigt, men alla flaskor bär Etnas namn, säger Marco och fortsätter:
– Större delen ev de nya producenterna har varken vinkällare eller är delaktiga i vinframställningen, så de har någon annan som tar hand om fält och källare. De har ingen kontroll över vad de gör och jag hoppas att de i framtiden kommer att satsa mer och inte producera vin på Etna som en hobby.
Enligt en del är en lösningen på dagens situation striktare kontroller och hårdare regler från konsortiet för Etna DOC. Konsortiet också har ansökt om att bli Siciliens nästa DOCG, som i så fall skulle bli den andra på Sicilien efter Cerasuolo di Vittoria DOCG.
Bevara Etnas kännetecken
Andra, journalister och vinmakare, menar att ett annat viktigt steg för att behålla stilen och kvaliteten på Etnas viner, är att fokusera ännu mer på vulkanens unika terroir. Som tur är får man idag inte plantera nya vinfält i Etnas DOC-region. Något som många producenter, speciellt de stora och kommersiella, skulle vilja.
– Jag skulle fokusera på våra 142 contrade, mindre markbitar vars namn kan skrivas på etiketterna. Jag skulle skapa MGA eller UGA (mindre geografiska enheter) som i Barolo eller Barbaresco och göra det möjligt att skriva ett enskilt vinfält från en viss contrada på etiketterna, säger Michele Faro.
Personligen hoppas jag att producenterna, nya som mindre nya, stora som små, är försiktiga med sitt fantastiska arv. Att de inte bara tänker på att vara kommersiella på kort sikt. Nya och mer strikta DOCG-regler kanske kan hjälpa en bit. Men i slutändan är det viktiga att Etnas producenter kommer överens om att arbeta i samma riktning utan att tumma på kvalitén.
Vill du läsa fler artiklar av Åsa Johansson, klicka här?
