Vin i konsten och konsten i vinet!
Lästid: 3 minuter
Vin- och kulturskribenten Bo Madestrand har tittat djupt i glaset genom konstens prisma. En lång gemensam historia delad av två exemplariska kulturyttringar, hantverket konst och hantverket vin. Från de gamla egyptiernas gravmålningar till dagens samtida konst som pryder etiketter på några av väldens mest respekterade viner. En historisk resa från gudomlig inspiration till normbrytande provokation.
Annons
Nidbilden av konstnären som en levnadsglad bohem med baskern på sned och en pava billigt rödtjut ständigt stående intill staffliet etablerades under det sena 1800-talet, då Paris var konstvärldens epicentrum och all världens aspirerande konstnärer flockades på stadens barer.
Men vinet och konsten har förstås en längre gemensam historia än så. Sedan den dagen den första vindruvsklasen pressades och fick jäsa till en alkoholhaltig dryck har vinet haft en upphöjd status i bildkonsten – från de gamla egyptiernas gravmålningar till grekernas dryckesbägare med motiv av vinguden Dionysos och romarnas hedonistiska mosaiker och väggmålningar, bevarade i vulkanstaden Pompeji.
Alla dessa tidiga kulturer hyllade vinet som en gudomlig dryck, och såg berusningen som en väg till andlig upplysning. Med konstnärernas och hantverkarnas hjälp förmedlade de den visionen i allt från bemålade amforor till marmorskulpturer av Osiris, Bacchus, Dionysos och de andra dryckesgudarna.
Bibelns myter har varit allmänkulturellt tankegods under ett par tusen år, och utgjorde under lång tid den absolut främsta källan för konstnärliga gestaltningar. När vi hittar konsthistoriska avbildningar av vin är det därför ofta i ett allegoriskt, kristet sammanhang, som i de många skildringarna av Jesus och lärjungarna vid den sista måltiden.
Lite mindre högtidlig är den nederländska konstnären Joos van Cleves 1500-talsmålning av madonnan med barnet, där bebis-Jesus behagfullt klunkar i sig ett stort glas rödtjut. Vad skulle socialstyrelsen säga om det föräldraskapet?
De antika myterna var också godkända motiv under kristendomens vakande öga. Tizians målning av en ”Backanal på Andros” är ett stycke allegorisk mjukporr, med en satyr som lyfter en bägare mot himlen medan en avklädd kvinna i förgrunden trånande exponerar sina bröst alldeles framför en kissande tvååring. På en kulle i bakgrunden ligger den nakne Bacchus själv och spanar in festligheterna. (Huvudbilden beskuren)
Kompositionen är inte helt olik den svenska konstnären John-E Franzéns skandalomsusade målning ”Hells Angels of California” från 1969, där en HD-brud blottar könet i målningens mitt, omgiven av tomma ölburkar.
Barockkonstnären Caravaggios målning av vinguden Bacchus från något av 1500-talets sista år är ett erotiskt, behagfullt porträtt av en ung man med blottad bringa, blossande kinder och en krona av vinblad på huvudet som förföriskt sträcker en full vinkupa mot betraktaren. Oemotståndlig dryckespropaganda.
En lite mer vardaglig bild av det tidiga 1600-talets vinvärld möter vi i holländaren Jacob Gerritszoon Cuyps porträtt av en vinbonde i full färd med att plocka en mogen klase gröna druvor. I bakgrunden ser man män och kvinnor trampa druvorna och fylla tunnor med must. Det är en charmerande ögonblicksbild, som visar hur lite som egentligen förändrats i vingårdsarbetet de senaste fem hundra åren.
Den vardagliga stämningen går igen i Johannes Vermeers målning ”Vinglaset” från 1600-talets mitt, men här finns också en undertryckt erotisk atmosfär, som vittnar om att mannen med karaffen och den eleganta skorstenshatten tänker sig en romantisk afton i stearinljusens sken. För säkerhets skull har han även tagit med sig sin luta för lite mysig lägereldssång.
En något senare klassiker är Édouard Manets porträtt av en ung kvinnlig bartender på revyteatern Folies Bergère i Paris från år 1882. Kanske har konstnären själv tittat lite för djupt i glaset, servitrisens spegelbild i bakgrunden tycks nämligen titta åt ett helt annat håll än hon gör framifrån sett. Eller så är det bara en del av den konstnärliga, impressionistiska friheten.
Under det tidiga 1900-talet manifesterades det nära bandet mellan vin och konst när prestigeproducenten Mouton Rothschild i Bordeaux började anlita konstnärer som Pablo Picasso och Joan Miró för att rita flaskornas etiketter – en tradition som bland annat fortsatt i de svenska samtidskonstnärerna Jockum Nordström och Karin Mamma Anderssons etiketter för den tyska producenten Georg Breuer.
Samarbetet har dessutom utvecklats till något av en familjetradition: så sent som 2023 formgav deras gemensamma son Rudolf Nordström en etikett till den senaste årgång en av finrieslingen Berg Schlossberg.
Även producenter av naturviner väljer ofta konstnärliga motiv till sina etiketter, ofta i en burdus fransk serietradition med bystiga brudar och gubbar med lustiga näsor – gärna i kombination med något vitsigt namn. Dålig smak, tycks de mena, är inte det sämsta.
Det ligger förstås i linje med bildkonstens egen utveckling de senaste fem tusen åren: från gudomlig inspiration till normbrytande provokation. Gapa och svälj!
