Vin i Naturen – bland molnen
Lästid: 3 minuter
När hösten blåser in över oss är det lätt att beklaga sig över de tunga, molntäckta himlarna som följer med. Men skyms egentligen inte molnens rykte lite väl av den ytliga publikfriaren solen?
Gavin Pretor-Pinney skulle definitivt instämma. Just nu bläddrar jag i hans “A cloudspotters guide” och sippar samtidigt på Le Naturel från Sebastien Brunet. Gavin Pretor-Pinney är grundare av “Cloud Appreciation Society”, en grupp med över 49 000 medlemmar i 120 länder med syfte att sprida förståelse och uppskattning för moln. Enligt Gavin legitimerar molnskådning en att sakta ner och vara i nuet, att egentligen inte göra någonting. Men även om det är en bok som hyllar den sinnliga driften så saknas inte vikten av teori och sökandet efter svar. På detaljnivå behandlas frågor som hur moln bildas, varför ser de ut som de gör och vilka olika typer det finns i molnfamiljen.
Jag tänker att precis som att moln vid första anblick bara är moln så kan även vin bara vara vin. Vin består av jäst druvjuice och moln av små vattendroppar eller iskristaller. Vin kan ge en hint av hur vädret har varit och moln hur vädret ska bli. Vin kan väcka fantasier och associationer och det kan även moln göra.
Ta Sebastiens Brunets mousserande chenin blanc som exempel. Jag kan stanna där, om jag inte bryr mig mer. Jag kan annars dyka djupare och förstå att Sebastiens druvor kommer från 35 år gamla rankor i Vouvray, en kommun vid floden Loires norra strand, precis öster om staden Tours. Att tillsatt jäst inte används och att vinet har fått jäsa klart i sin flaska samtidigt som kolsyran bildas. Jag kan gå sedan bra mycket djupare i teorin men redan nu förstår jag att det är ett hantverk som skvalpar och sprakar i glaset. Kunskapen medför vissa insikter och en respekt för den jästa druvjuicen. Manegen är krattad för att rida iväg på vinets fantastiska vidder, där teorier blandas med fantasier och drömmar. Munnen fylls sedan av aromer som får mig att tänka på honung, blöta stenar och ylle, markörer som platsen och druvan inte sällan framkallar. Jag tittar upp och ser ett moln som påminner om en vit fluffig kantarell. Ett cumulsmoln är det berättar Gavin i boken. Jag tänker att teori och fantasi lätt kan ses som varandras motpoler, när de samtidigt är varandras bästa vänner.
För i slutändan kan vi välja att vara pragmatiska och se saker för vad det är på på ytan, eller så kan vi öppna oss för vår nyfikenhet och dyka ner i kunskapens och nyfikenhetens kaninhål. Där ryms även abstrakta fantasier, associationer och drömmar. Att samtidigt stå med fötterna på jorden och huvudet bland molnen, är ett litet val med stora konsekvenser.
Le Naturel Vouvray släpptes nyligen på systembolagets tillfälliga sortiment och går fortfarande att beställa:
Gavin Pretor-Pinneys bok hittar ni här:
