Vin, viljestyrka och virus

Italien är lika med vin för mig. Det är landet där min kärlek till vin föddes och det kommer alltid att vara vinlandet nummer ett för mig. Under den senaste veckan har jag sett vänner och kollegor inom vinbranschen i Italien posta fler bilder på vinflaskor än någonsin i sociala medier. Vissa tar tillfället i akt att njuta av en långsammare takt under den rådande hemkarantänen, andra är stressade och oroade över situationen. Inte förvånande, när så många människor i Italien är beroende av turism-, mat- och vinindustrin för sin överlevnad. Den nuvarande isoleringen innebär en ekonomisk katastrof för många småföretagare. Vinvärlden är redan en sårbar värld – sårbar inför trender som kommer och går, sårbar inför klimatförändringar och andra oförutsägbara händelser. En stor del av det som har med vinproduktion att göra ligger i händerna på naturens makter. Och just nu i ännu högre grad så.

Italien är ett sårbart land, men samtidigt oerhört starkt. Jag tror aldrig jag stött på en kultur så ovillig till förändring, men samtidigt så snabb i att anpassa sig till akuta lägen. Det är motsägelsernas land: stark individualism men samtidigt otrolig solidaritet; konservatism men samtidigt oerhörd flexibilitet och handlingskraft när det väl gäller. Italien är landet där medborgare, ofta i brist på bättre organisation i det stora hela, kommer att vidta åtgärder på egen hand, hitta lösningar och ställa upp för varandra när det verkligen behövs.

Det känns orättvist att ett land som redan står inför så många utmaningar nu ska behöva möta även detta. Samtidigt, om något land kan klara det så är det Italien. Italien är som personen som blir slagen gång på gång men fortsätter att resa sig upp. Krig, jordbävningar, korruption och kriser, Italien och dess folk stiger som fågel Fenix ur askan. Som de alltid gjort.
L´arte di arrangiarsi, som det kallas i Italien. Svåröversatt, men handlar ungefär om konsten att kunna anpassa sig till de rådande förhållandena och göra det bästa av dem. Italienare kan detta. Kanske vi behöver lite av denna livsvisdom och anpassningsförmåga även här i Sverige? Vi som länge varit skyddade från katastrofer och krig och vuxit upp med mottot ”det händer inte oss”. Men klimatförändringar, immigrationskriser och virus händer oss.

Utan att förringa det lidande som den nuvarande situationen innebär, men alla kriser för något gott med sig. De leder till uppfinningsrikedom och förnyelse, de omkullkastar värderingar och ger perspektiv. De skapar en känsla av enande som vi lätt glömmer i vardagens rutin. Albert Einstein kallade krisen den största välsignelsen för människor och nationer, för att den leder till progress. Den enda riktiga krisen är inkompetensen, när människor slutar att försöka finna lösningar på problemen.
Och vad har detta med vinet att göra? Vårdarbetarna är de stora hjältinnorna och hjältarna just nu, såklart, men det finns alltid något vi andra kan göra. Allt har med allt att göra i det nätverk som hör till globaliseringen. Våra handlingar och åsikter ger eko till andra delar av jorden snabbare än någonsin, på gott och på ont. Goda tankar och önskningar skadar aldrig, men kanske kan vi också köpa hem någon extra flaska med italienskt vin till middagen, för att skicka ett litet bidrag till de systrar och bröder som just nu kämpar i stark motvind i Il Bel Paese. Det kommer jag att göra.